Hos chiropraktorn.

I morse fick jag sovmorgon. Håkan och jag skulle ner till Leif i Åsa på förmiddagen för att få oss en omgång. Leif är chiropraktor och massör, dessutom är han Håkans kompis. Tack och lov för det, för det är oftast inga problem att få komma på lite udda tider när någon av oss fått problem med ryggen. Jag kände mig lite bättre i ryggen på morgonen, men det var lika bra att åka till Leif ändå eftersom jag vet att det bara blir värre på sikt om man inte åtgärdar problemet. Leif fick massera en bra stund innan han fick loss ryggmusklerna och därefter försökte han fixa till kotorna längst ner i ryggen. Det lyckades inte till en början, men med lite extra insatser så blev han ändå nöjd till slut. Det är INTE skönt att genomgå en behandling..

När vi var klara hos Leif så åkte vi till Roland som har tagit hand om vårt gödsel under några år. Där fick vi fika i köket och en jättetrevlig förmiddag innan det var dags att åka vidare till Emma och Johan som köpte vår gård. Vi hade några papper som vi skulle lämna till dem och konstigt nog kändes det helt ok att åka dit och stå i sitt gamla hus och prata med de nya ägarna. Jag som tidigare hade sagt att jag aldrig mer skulle åka dit.. Mycket beror nog på att Emma och Johan är så himla trevliga och goa:) I och för sig så är det nog lättare att stå i boningshuset än i stallet – för jag älskade verkligen stallet. Ljust och fräsht, stora boxar, superbra luft och skitbra utrymmen för sadlar och annat.

På sen eftermiddag/tidig kväll så åkte jag till stallet för att fixa mockning mm. När jag kom dit så hade i princip alla redan varit där och ställt in sina hästar. Våra två stollar såg ut som snögubbar när det var dags att ta in dem. Mackan hade ingen grimma på sig – förmodligen hade han fastnat och dragit loss den eller så hade Acke haft sönder den. Dessutom så hade dagens luchmatare hängt de tomma påsarna på staketet i hagen, vilket medförde att Mackan och Acke fick något att leka med. Som tur var så räddade Anna-Karin en av påsarna, men den andra förlorade tyvärr sina handtag. När allt var klart så såg jag också ut som en snögubbe eftersom det snöade som bara den, och ryggen kändes väl inte helt ok..

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen