Vilken ridväg!

Den här morgonen var det Martina och jag som hade utsläppet av hästarna i stallet, så vi fick ställa klockan även den här morgonen. Vi hade pratat om att vi skulle rida ut och försöka hitta Asserdalsrundan på egen hand, men vi hade turen att kunna haka på Eva och Susanne som också skulle rida ut. De har berättat om rundan många gånger och nu skulle vi äntligen få rida den. Rundan började med skritt ca 20 minuter bort till ett travstall, där man får rida mellan hagar och byggnader för att komma ut på ytterligare en väg. På den vägen var det såpass mjukt i mitten av vägen att vi kunde trava en bit. Acke skötte sig jättebra, men Mackan låg sist och var alldeles spänd. Hög i nacken och struttig. Efter en bit så var det dags att vika av från vägen och fortsätta på en bred ridväg rakt upp i skogen. Helt fantastisk slinga! Det  var mycket snö, brett och kuperat. Det blev en del trav och galopp i skogen. Eva berättade att under all snö så är det en bred sandväg som sällan fryser på vintern. Läckert. Ungefär mitt på slingan så mötte vi en travare med sulky och det var knappt att vi kom förbi. Mackan och Acke har aldrig mött något liknande tidigare, men det gick bra. Acke fick visserligen ett mindre spel och höll på att hoppa av vägen, men som tur var så stod träden tätt och Acke fick nöja sig med att både han och Martina blev alldeles överösta med snö från träden.

Det var första gången som Martina galopperade ute med Acke, och jag måste säga att han skötte sig exemplariskt. Lugn och fin galopp trots att Eva och Susanne försvann som två skållade råttor i vild galopp framför oss. Mackan låg på som en rem och jag hade fullt sjå att hålla honom bakom Martina och Acke. Jag kan tänka mig att ett antal gånger på Asserdalsrundan gör gott för både kondition och styrka.

När slingan tog slut så var vi tillbaka vid det stora travstallet. Där tog vi av från vägen och red hem genom skogen. Tala om att Acke och Mackan var trötta! Acke såg verkligen helnöjd ut. 

När vi var klara i stallet så tog vi en fika i sadelkammaren. Annas mamma hade ställt in pinfärska semlor som jag lyckligtvis lyckades hålla mig från att äta. Jag tog en Dajm istället, inte för jag vet om det var så mycket bättre, men gott var det.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 70

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen