Hos Stefan.

Vaknade 05.00 och var orolig för att jag hade försovit mig, men det var 30 minuter till dess att jag skulle gå upp. Somnade inte om utan låg och drog mig istället. Jag kan inte påstå att jag var pigg när jag gick upp, men vad gör man inte för sin häst? Jag hade första tiden hos Stefan, så det var till att gå upp i ottan.

Lastade redan vid 7-tiden och Mackan gick på utan vare sig uppmaningar eller lina. Skönt. Eftersom vi inte har varit hos Stefan efter det att vi flyttade hästarna så hade jag ingen aning om hur lång tid det skulle ta att köra till Fjärås hästsim där Stefan brukar hålla till. Det tog inte så lång tid som jag hade räknat med, så vi fick sitta och vänta i bilen drygt 20 minuter innan det var dags att lasta ur.

Stefan kände igenom Mackan och konstaterade att min kur med liniment och massage under veckan hade gjort susen, för det fanns ingenting kvar. Däremot fick han köra med chockvågor vid vänster bakknä och uppe på ländryggen, för där var Mackan väldigt öm. Stefan konstaterade också att korsbensleden inte var ok och fixade till den. Han hittade också en låsning i vänster framkota som han lossade. Mackan fick också stå i 20 minuter med ett vibrerande massagebälte/gjord på sig. Till en början var han väldigt skeptisk, men efter några minuter så accepterade han brummandet och vibrationerna. Konsekvensen av dagens behandling blir att jag inte får sitta på Mackan förrän om en vecka. Dessutom skall jag massera ländryggen med liniment tills dess att jag har varit på återbesök om ca 6 veckor. 1300 kronor fattigare och med en fixad häst så åkte jag hem igen

När stallet var fixat så snabbade vi oss hem för att hämta upp resten av familjen för att åka till Töreboda och titta på en hund – en 4-årig Bassett Hound som heter Jack Daniels. Jack gillade oss och vi gillade Jack, så han åkte med oss hem:-) Frågan är var vi skall sitta när vi tittar på TV? Våra kära hundar älskar att ligga i soffan och päsa..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen