Älglus i mängder!

Äntligen lördag. I vanliga fall skulle jag haft lite sovmorgon, men den här helgen har jag utsläpp av alla hästarna i stallet. Just därför ringde klockan före sju även denna dag. Amanda åkte med mig till stallet och utsläppet gick snabbt och smidigt. När det var klart så åkte vi hem. Efter bara några timmar hemma var det dags att åka dit igen eftersom jag skulle lasta Mackan för att åka till Lotta i Stråvalla och rida ut med henne. Jag hade planerat allt väl och planen var att jag skulle vara tillbaka i vårt stall vid 17-tiden för att ta in hästarna. Som vanligt grusades min plan..

Lotta och jag red iväg med siktet inställt på alla underbara grusvägar som lär finnas innanför Stråvalla. Efter en ganska lång skritt kom vi fram till en fin grusväg som inbjöd till lite galopp. Vi följde grusvägen ända tills den upphörde – mitt i skogen. Lotta kände inte igen sig och blev lite tveksam till om vi hade ridit rätt eller fel väg. Vi provade oss fram för att hitta nästa grusväg som skulle finnas bakom kröken. Vi traskade omkring i skogen länge och väl tills vi kom fram till en ny grusväg – frågan var bara om vi skulle ta höger eller vänster?? Vi valde vänster, men vad hjälpte det? Trots att vi inte visste var vi var så fick vi några fina galopper och det fanns gott om tid att prata om allt möjligt. Till slut fick jag ringa hem till Camilla som har Hallagärde och berätta att vi var vilse i skogen och att jag inte visste när jag kunde ta in hästarna. De flesta hästarna var redan inne och kvällen var skön så det gick ingen nöd på de som var ute. Frågan var bara om Lotta och jag skulle komma hem till Lottas stall innan det blev mörkt.. Tanken på att tillbringa natten i skogen var inte särskilt lockande. Jag kom på att jag kanske hade en kompass i min mobil, och glädjen var stor när jag hittade en fullt fungerande kompass. Den visade att vi nog borde ta oss tillbaka samma väg som vi kom.. Lika bra det – om vi bara hittade tillbaka. Vi letade oss fram och hittade till slut rätt väg tillbaka, och vi kom tillbaka till Lottas stall tre timmar efter det att vi lämnat stallet. Tala om att Mackan var trött – och full av älglus! Under hela ritten satt jag och sopade bort lus – säkert närmare 100 stycken sammanlagt. Frågan är om Mackan någonsin vågar åka iväg med mig igen..

Middagen blev som vanligt sen på grund av mig. Håkan hade fixat Lasagne och alla var jättehungriga när jag landade vid middagsbordet. Middagen blev sen men trevlig:)

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 180

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen