Äntligen lördag. I vanliga fall skulle jag haft lite sovmorgon, men den här helgen har jag utsläpp av alla hästarna i stallet. Just därför ringde klockan före sju även denna dag. Amanda åkte med mig till stallet och utsläppet gick snabbt och smidigt. När det var klart så åkte vi hem. Efter bara några timmar hemma var det dags att åka dit igen eftersom jag skulle lasta Mackan för att åka till Lotta i Stråvalla och rida ut med henne. Jag hade planerat allt väl och planen var att jag skulle vara tillbaka i vårt stall vid 17-tiden för att ta in hästarna. Som vanligt grusades min plan..
Lotta och jag red iväg med siktet inställt på alla underbara grusvägar som lär finnas innanför Stråvalla. Efter en ganska lång skritt kom vi fram till en fin grusväg som inbjöd till lite galopp. Vi följde grusvägen ända tills den upphörde – mitt i skogen. Lotta kände inte igen sig och blev lite tveksam till om vi hade ridit rätt eller fel väg. Vi provade oss fram för att hitta nästa grusväg som skulle finnas bakom kröken. Vi traskade omkring i skogen länge och väl tills vi kom fram till en ny grusväg – frågan var bara om vi skulle ta höger eller vänster?? Vi valde vänster, men vad hjälpte det? Trots att vi inte visste var vi var så fick vi några fina galopper och det fanns gott om tid att prata om allt möjligt. Till slut fick jag ringa hem till Camilla som har Hallagärde och berätta att vi var vilse i skogen och att jag inte visste när jag kunde ta in hästarna. De flesta hästarna var redan inne och kvällen var skön så det gick ingen nöd på de som var ute. Frågan var bara om Lotta och jag skulle komma hem till Lottas stall innan det blev mörkt.. Tanken på att tillbringa natten i skogen var inte särskilt lockande. Jag kom på att jag kanske hade en kompass i min mobil, och glädjen var stor när jag hittade en fullt fungerande kompass. Den visade att vi nog borde ta oss tillbaka samma väg som vi kom.. Lika bra det – om vi bara hittade tillbaka. Vi letade oss fram och hittade till slut rätt väg tillbaka, och vi kom tillbaka till Lottas stall tre timmar efter det att vi lämnat stallet. Tala om att Mackan var trött – och full av älglus! Under hela ritten satt jag och sopade bort lus – säkert närmare 100 stycken sammanlagt. Frågan är om Mackan någonsin vågar åka iväg med mig igen..
Middagen blev som vanligt sen på grund av mig. Håkan hade fixat Lasagne och alla var jättehungriga när jag landade vid middagsbordet. Middagen blev sen men trevlig:)
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 180
Hjälp vilket äventyr! Och tur att det bara var LUS och inte ÄLG ni stötte på 😀
GillaGilla
Nästan otäckare med alla älglus än med en riktig älg. Hästarna blir så irriterade av dem.
GillaGilla
Tror faktiskt aldrig att jag sett en älglus men jag avstår gärna 🙂
GillaGilla
Jag kan också sälla mig till den skaran som aldrig sett en älglus, hur ser de ut?
GillaGilla
http://www.norragrasmarks.se/Alglus.htm
GillaGilla
Mmmm ser ju jättemysiga ut, NOT! Nu är jag ännu gladare att vi i skåneland är befriade från dom!
GillaGilla
Fy tusan vilka äckliga kryp! Ännu äckligare blir de när man få se dem i närbild på dataskärmen.. Men Anne, jag hörde av Martina att det finns flugor som äter päls hos er:)
GillaGilla