Körde förbi skomakaren på vägen till stallet för att prova en av mina stövlar som han ska lästa ut. Den här gången fick jag ner vaden i skaftet, men dessvärre hade han lästat ut det lite för mycket längst ut. Nu kunde jag få ner hela handen i skaftet.. inte så snyggt. För övrigt så kändes stöveln riktigt bra. För att göra skaftet lite mindre igen så skall han blöta ner det och se hur mycket det krymper. Hoppas att det kan dra ihop sig en del så att det ser vettigt ut. Jag hade också med mig en av mina gamla stövlar med förhoppningen om att de kunde fixa dragkedjan – och det kunde de. Det känns väldigt skönt att slippa rida program med en trasig stövel.
Mackan var aningen varm i hoven i dag, men han verkade inte alls ha ont. Underlaget i manegen är bra och han kändes precis som vanligt. Till en början så hade vi sällskap av flera andra hästar och Mackan gick på riktigt bra. ”Det här känns lovande”, tänkte jag. Det är lite svårt att rida igenom programmet när det är fullt i manegen, så jag hoppades att alla skulle gå ut och lämna utrymme för mig att rida igenom programmet ett par gånger. När siste man gick ut så spände Mackan till och gick som en struts. Typiskt! Nu kändes han inte alls medgörlig på något vis – huvudet upp och ryggen ner. Jag fick jobba en del för att över huvud taget kunna ta mig igenom programmet, och det kändes allt annat än bra. MEN, vad fasen – någon stans måste man ju börja. Nu åker jag iväg i morgon och därefter skall jag ta kontakt med Marie som jag red för tidigare, så får hon hjälpa mig lite med programridningen. Isabell i all ära, men att jobba på övergångar och spårning är inte riktigt samma sak som att rida program. Även om man har nytta av det när man rider program..
En sak är säker – jag kommer säkert att drömma mardrömmar i natt.
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 70
Lycka till! Det går säkert bra och som du säger; någonstans måste man ju börja 🙂
GillaGilla