Oj, oj, oj.. hur ska det här gå?

Körde förbi skomakaren på vägen till stallet för att prova en av mina stövlar som han ska lästa ut. Den här gången fick jag ner vaden i skaftet, men dessvärre hade han lästat ut det lite för mycket längst ut. Nu kunde jag få ner hela handen i skaftet.. inte så snyggt. För övrigt så kändes stöveln riktigt bra. För att göra skaftet lite mindre igen så skall han blöta ner det och se hur mycket det krymper. Hoppas att det kan dra ihop sig en del så att det ser vettigt ut. Jag hade också med mig en av mina gamla stövlar med förhoppningen om att de kunde fixa dragkedjan – och det kunde de. Det känns väldigt skönt att slippa rida program med en trasig stövel.

Mackan var aningen varm i hoven i dag, men han verkade inte alls ha ont. Underlaget i manegen är bra och han kändes precis som vanligt. Till en början så hade vi sällskap av flera andra hästar och Mackan gick på riktigt bra. ”Det här känns lovande”, tänkte jag. Det är lite svårt att rida igenom programmet när det är fullt i manegen, så jag hoppades att alla skulle gå ut och lämna utrymme för mig att rida igenom programmet ett par gånger. När siste man gick ut så spände Mackan till och gick som en struts. Typiskt! Nu kändes han inte alls medgörlig på något vis – huvudet upp och ryggen ner. Jag fick jobba en del för att över huvud taget kunna ta mig igenom programmet, och det kändes allt annat än bra. MEN, vad fasen – någon stans måste man ju börja. Nu åker jag iväg i morgon och därefter skall jag ta kontakt med Marie som jag red för tidigare, så får hon hjälpa mig lite med programridningen. Isabell i all ära, men att jobba på övergångar och spårning är inte riktigt samma sak som att rida program. Även om man har nytta av det när man rider program..

En sak är säker – jag kommer säkert att drömma mardrömmar i natt.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 70

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen