Isabell-träning.

När Britta och jag skulle ta in Mackan och Timon i dag så var Timon riktigt halt på höger bak. Typiskt. Säkert Mackan som har varit i farten igen.. Kollade lite extra på Timon och pratade med Britta om vad som var bäst att göra. Hon kylde ner området där han hade fått en eventuell spark och gick därefter lite med honom fram och tillbaka i stallgången. Till en början hade han svårt att lyfta benet, men efter några längder så gick det bättre. Helt klart var att han hade ont när han behövde sträcka ut benet bakåt. Britta fick låna min Blå-spray och spraya på såren. Hoppas bara inte att det är något allvarligt. Skadan satt på framsidan bakbenet, ca 10 cm nedanför knäleden.

Timons skada gjorde att jag blev lite sen i förberedelsera för träningen med Isabell. Som tur var så hade hon saker att fixa och på så vis fick jag ca 20 minuter extra. Tack för det. Framridningen gick inte alls bra – förmodligen för att jag kände mig lite stressad. Jag blev sur och grinig på Mackan när han inte ville lyssna på mig – inte alls den häst som jag har ridit senaste tiden. Trist. När Isabell kom så frågade hon hur han kändes och vi utgick från mina upplevelser under framridningen. Jag fick smälla till honom ett par gånger med spöt eftersom han inte tog skänklarna – trots sporrar. Efter det så blev han mer självgående och jag behövde inte använda skänkeln för att driva på. Härligt. Vi arbetade en del på volten, ökade och minskade, både volt och tempo. Fick arbeta med att få honom mellan skänklarna och framför allt stanna innanför ytterskänkeln. Efter ett tag så släppte han i sidorna och blev riktigt trevlig att rida. Både takt och tempo var bra och jag kunde för en gångs skull sitta ner riktigt länge och arbeta min häst riktigt bra. Kul! När träningen var över så var Mackan lite svettig – ett tecken på att han hade fått jobba ordentligt. Inte varje dag han är svettig.. Tack Isabell:)

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 90

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen