Tungfelssticka – sista utvägen?

Tog svängen om Ridsport i dag för att köpa en tungfelssticka och passade samtidigt på att köpa en kandarstång. Även om det dröjer med kandar så kunde jag inte låta bli..

Var lite osäker på hur jag skulle sätta tungfelsstickan – ”högt” sa Christer på Ridsport och på Internet kunde jag läsa att den skall ligga ”under” bettet. Försökte få den under bettet men ändå så att bettet inte trycker in de tunna stålmedarna i mungipan. Mackan fick stå med betten i munnen under tiden som jag gjorde i ordning honom för ridning. Till en början gapade han hela tiden och försökte trixa med tungan, men ganska snart så gav han upp och stod helt avslappnat. Den första känslan när jag red var att han var lite stum i munnen, men det gick över efter en stunds ridning. Skrittade fram länge för att han skulle få lite tid på sig och gjorde många övergångar efter det. Efter galoppen så släppte han riktigt bra och det var lätt att få igenom förhållningarna och det var lätt att ställa både åt höger och vänster. Vid några tillfällen var jag osäker på hur han hade lagt tungan, men jag red vidare eftersom känslan var bra. När jag satt av så såg jag att han hade dragit upp tungan och lagt den ovanför stickan utan att kunna lägga över den, så jag fick in med fingrarna och trycka upp både stickan och bettet i gommen på honom så att han kunde få ner tungan igen. Jag får nog dra åt stickan så att den kommer ännu högre upp. Funderar på att linda lite latextejp på stickan så att det inte blir så vasst i mungiporna på Mackan. Kanske kan jag böja in skänklarna på stickan så att de ligger lite tightare på utsidan? Ja, det är inte lätt att veta när det inte finns någon bruksanvisning.. Just därför skickade jag ett mejl till Hansbo på kvällen och jag hoppas att de kan hjälpa mig – det är ju trots allt deras tungsticka.

Lev väl!

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 40

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s