På clinic med Leksands Knäcke.

Lördag. Ställde inte klockan eftersom det var längesedan som jag verkligen fick sova tills jag vaknade. Oftast brukar jag vakna rätt tidigt, men i dag var klockan nästan 10 när jag vaknade till liv. Amanda och jag hade bestämt att vi skulle åka och fixa stallet på förmiddagen i och med att jag skulle på clinic på eftermiddagen. Vi fixade stallet rätt snabbt och både Mackan och Pontus fick vila i dag.

På eftermiddagen paltade jag på mig dubbla långkalsonger, termobyxor, raggsockar och en fastligt massa tröjor för att kunna sitta flera timmar på läktaren hos Kungsbacka Ridklubb. Vid ankomsten till KRK så fick alla var sin påse med knäckebröd, en tub Kavliost och en Smakis. Trevligt! 

Kristian von Krusenstierna inledde dagens clinic. Han var på marken och hade hade sammanlagt fyra ryttare som red. En var Kristina i stallet och en annan var Kerstin som Amanda har hopptränat tillsammans med. Kul att få se dem i ett sådant här sammanhang. I första pausen så var det en dietist som pratade om vikten med bra kost, och hon fördömde LCHF – vilket man kan förstå när hon arbetar för ett företag som säljer bröd. Efter pausen så var det Magnus Gällerdals tur och han satt till häst och det gjorde också en av hans elever. Han visade hur de arbetade med att vänja hästarna vid nya typer av hinder och det var riktigt kul att lyssna på honom – han verkar vara en lättsam kille som gärna skojar. Härligt. I andra pausen var det en PT, Wilma, som satte fart i hela publiken genom att ge oss ett styrkepass på läktaren. Jösses vad jag blev trött i mina lårmuskler! I tredje och sista delen så var det Ann-Sofie Oscarsson som visade oss lite hur hon arbetar sina hästar i hoppningen. Hon betonade att hon låter hästarna till en början gå i en öppen form och i det tempo som de själva väljer, för om de är tittiga och spända så lyssnar de ändå inte på ryttaren. Låter vettigt. Hon hade en riktigt trevlig häst som hoppade väl och Ann-Sofie tror ganska mycket själv på den här hästen.

Det var skönt med lite input så här efter ett långt uppehåll med ”riktig” ridning och nu är jag riktigt sugen på att komma igång igen! Längtar…

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen