Stapplig med varma hovar

Den här helgen är Martina och hennes sambo hemma och hälsar på, och när hon fick höra att Amanda och jag hade planerat att åka till Skroten i Kinna för att köpa tyg till Amandas balklänning så ville Martina passa på att hälsa på gamla Nappe (Napoleon) som bor i närheten. Jag tror att Martina var 11 år när vi köpte Nappe, en riktig läromästare som hade gått MSV hoppning och som då nyligen var triangelmärkt på grund av spatt. Martina hade några roliga år med Nappe innan det var dags att gå över till storhäst. I dag bor Nappe hos Viktor där han njuter av livet som man bör göra när man är en äldre herre på 24 år. 

Det är väl så att man aldrig glömmer sin första ponny, och faktum är att Martina ibland fantiserar om att ta hand om Nappe om han av någon anledning inte kan stanna hos Viktor.

På vägen hem från Nappe så stannade vi hos Mackan för att fixa stallet och se hur han var i fötterna. Han var varm i alla fyra och dessutom lite stapplig, och jag vet inte om det beror på att han är öm i fötterna eller om det är obalansen. Bestämde mig för att ställa in morgondagens träning och avvakta något med ridningen. Beställde Steel Joint på nätet och jag hoppas att det inte dröjer så många dagar innan tunnan är här..

På kvällen var det familjemiddag – jättekul att ha alla samlade! Amandas pojkvän bjöd på Entrecôte och en hembakad vit chokladcheesecake. Mums! Under tiden som grabbarna fixade maten så stack jag och Martina till Kungsbackaskogen för en liten gå- och löprunda. Jag har nu (som också förr) bestämt att följa ett schema som I-Form har för att komma igång med löpningen. Om jag springer enligt deras program så tar det ta ca 8 veckor tills dess att jag springer 30 minuter utan att behöva gå. Jag känner några som har följt schemat och de säger att det är superbra. En av dem springer till och med en mil flera gånger i veckan nu, men hon har å andra sidan ingen häst att rida varje dag.. 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen