Tappsko på = varm hov.

Började dagen med en joggingtur i Kungsbackaskogen, men herrejösses vad det var motigt i dag. Musklerna bak i låren och i nedre delen av rumpan ville inte alls vara med i dag och det kändes riktigt tungt att springa. Som tur är så varvar jag ju löpningen med några minuters promenad, vilket var skönt i dag (och alla andra dagar..). När jag kom hem så hade maken fixat frukost och jag kan lova att det smakade bra.

 

Hovslagaren kom till stallet på eftermiddagen och glädjande nog satt bandaget från i går kvar på Mackans hov. Han hoppade och sprang i hagen och det var svårt att tro att han är ömfotad utan sko. Det var först när vi kom in på grusplanen vid stallet som han reagerade på småstenarna – trots bandaget. Mackan fick sin sko påslagen och ganska direkt så blev han varm i hoven, fast det hade jag räknat med. Hovslagaren tittade på vänster bak också eftersom delar av hovväggen hade släppt vid en söm och man såg hela sömmen. Han försökte slå dit en ny söm, men det fanns tyvärr inte så mycket att slå i.. Nederdelarna av hovväggarna blir nästan som murket trä och det flisar sönder hur lätt som helst. Det är fyra veckor sedan som Mackan fick skor sist och vi preliminärbokade en tid efter påskhelgen – hoppas bara att skorna får sitta kvar tills dess. För säkerhets skull så fick Mackan på sigg boots bak och jag hoppas att han inte trampar av sig någon sko, för vem vet om det går att slå dit en ny. Faktum är att vänster fram och höger bak ser riktigt bra ut, bättre än vad de har gjort på länge. Jag fortsätter att ge Steele Joint och massera varje kronrand med en särskild salva och hoppas samtidigt på det bästa. I dag fick Mackan kyllera på höger fram eftersom den var varm, och när jag ändå var igång med kylleran så fick han en klutt på överbenet också.

 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s