Uteritt som kunde slutat illa..

Mötte upp Anna med Abygale på Shell i Fjärås för att åka vidare till Asserdal där vi skulle rida ut i skog och natur. Jag har ju pratat så mycket om hur bra ridvägar vi hade där, så Anna hade gärna lust att hänga på. Vi parkerade nere på en stor grusplan jämte 70-vägen och red därefter upp på grusvägen mot Asserdal och vidare bort till klätterbackarna, genom skogen och bort till stallet som brann ner för ett par år sedan. Grusvägarna var riktigt bra och vi kunde trava en ganska lång sträcka innan det var dags att gå upp på den underbara sandslingan i skogen. Gissa om jag blev förvånad när det visar sig att sandslingan var ersatt med grovt makadam och att skogen var skövlad! Jösses vad det såg ut. Istället för galopp så fick det bli skritt på vassa stenar en ganska lång sträcka. Det var först när vi hade passerat tjärnen som skogen och den fina sandslingan var som jag mindes den. Där kunde vi galoppera en bit, men inte riktigt så långt som vi hade hoppats, så vi vände och galopperade tillbaka igen för att vända ytterligare en gång och galoppera till slingans slut. Hästarna blev allt lite flåsiga och de tyckte nog att det  var skönt när vi travade en liten bit för att därefter skritta genom skogen – över stock och sten. Eftersom kossorna inte har kommit ut på bete ännu så gick det bra att skritta hela grusvägen från Asserdal och ner till bilarna. Alldeles lagom avslutning.


När vi kom ner till bilarna så slängde jag in Mackans sadel i bilen och Anna hade precis spänt upp Abygales sadelgjord när det kom en motorcykel med värsta motorljudet i hög fart. Mackan blev rädd och kastade sig åt sidan, men jag lyckades hålla kvar längst ut på tygeln. Abygale blev minst lika rädd och kastade sig iväg – mellan mig och Mackan, vilket resulterade i att jag tappade Mackan som kom lös. Jag kunde höra mig själv ropa ”FÅNGA MACKAN”, ”FÅNGA MACKAN”, men hur skulle det gå till? Anna hade blivit omkullsprungen av sin häst och låg på marken och höll krampaktigt fast i Abygales tygel. Mackan sprang iväg en bit och jag var livrädd att han skulle springa ut på stora vägen, för om han hade gjort det så hade det nog varit goodbye och adjö med honom.. Både bilar och motorcyklar kör i hög fart där och sikten är inte särskilt bra då vägen svänger jämte parkeringen. Som tur var så sprang Mackan bara en liten bit och stannade med blicken vänd mot vägen. Tur var det också att det inte kom någon mer motorcykel för då hade han säkert sprungit iväg igen. Jag hann tack och lov att skynda mig fram och fånga in honom. 


Anna fick hål på sina fina ridbyxor och hennes sadel fick repor när den åkte i backen. Mackan trampade sig själv och fick ett sår på ena benet. FAST, vi kan vara glada för att det gick så bra, för vad hade hänt om Anna inte hade lyckats hålla kvar Abygale? Då hade förmodligen hästarna dragit till skogs – på egen hand..


Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 120

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

2 reaktioner till “Uteritt som kunde slutat illa..”

  1. Otur. Synd på era saker men himla tur att inget hände med hästarna. Inte kul när de springer på vägarna lösa.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s