Jag har haft lite dåligt samvete för att det var ett tag sedan som jag red ut. OK att vädret inte har varit det bästa och att jag fortfarande saknar vettiga regnkläder, men händelsen då Mackan blev så skraj för motorcykeln och att han dessutom gick omkull i asfalten har nog påverkat mig att hålla mig i paddocken eller i manegen. Men nu fick det vara nog med det tramset!
Redan innan jag satt upp så märkte jag att Mackan var spänd, säkert beroende på att det blåste en hel del. När jag väl kom iväg så märkte jag att min puls ökade något, mest troligt för att jag inte visste vad som skulle hända. För att inte smitta Mackan med min lätta nervositet så tog jag djupa andetag ”in genom näsan och ut genom munnen”. Har man fött barn så vet man vad jag menar.. Tog först ett varv i grusgropen så att Mackan skulle få värma upp något innan det var dags att klättra upp för den riktigt branta stigen som leder till sommarhagen. Väl uppe i sommarhagen så var Mackan på tårna och jag fortsatte med min andningsövning. Han blev rädd för det mesta ända tills dess att jag kunde börja jobba honom på grusstigen uppe på Fjärås Bräcka. Det var helt fantastiskt att rida honom där uppe, dels för att han arbetade på riktigt bra men också dels för att det är en fantastisk utsikt. Jag red fram och tillbaka på stigen ett antal gånger och gjorde tempoväxlingar i traven och övergångar skritt-galopp-skritt. Riktigt bra att arbeta honom ute eftersom bjudningen blir mycket bättre. Det måste jag göra fler gånger. Skrittade hela asfaltsvägen hem till stallet och passade då på att göra skänkelvikningar och öppnor. Blev riktigt peppad på att göra så här igen.
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60
