Var lite smånervös till en början..

Jag har haft lite dåligt samvete för att det var ett tag sedan som jag red ut. OK att vädret inte har varit det bästa och att jag fortfarande saknar vettiga regnkläder, men händelsen då Mackan blev så skraj för motorcykeln och att han dessutom gick omkull i asfalten har nog påverkat mig att hålla mig i paddocken eller i manegen. Men nu fick det vara nog med det tramset!

 

Redan innan jag satt upp så märkte jag att Mackan var spänd, säkert beroende på att det blåste en hel del. När jag väl kom iväg så märkte jag att min puls ökade något, mest troligt för att jag inte visste vad som skulle hända. För att inte smitta Mackan med min lätta nervositet så tog jag djupa andetag ”in genom näsan och ut genom munnen”. Har man fött barn så vet man vad jag menar.. Tog först ett varv i grusgropen så att Mackan skulle få värma upp något innan det var dags att klättra upp för den riktigt branta stigen som leder till sommarhagen. Väl uppe i sommarhagen så var Mackan på tårna och jag fortsatte med min andningsövning. Han blev rädd för det mesta ända tills dess att jag kunde börja jobba honom på grusstigen uppe på Fjärås Bräcka. Det var helt fantastiskt att rida honom där uppe, dels för att han arbetade på riktigt bra men också dels för att det är en fantastisk utsikt. Jag red fram och tillbaka på stigen ett antal gånger och gjorde tempoväxlingar i traven och övergångar skritt-galopp-skritt. Riktigt bra att arbeta honom ute eftersom bjudningen blir mycket bättre. Det måste jag göra fler gånger. Skrittade hela asfaltsvägen hem till stallet och passade då på att göra skänkelvikningar och öppnor. Blev riktigt peppad på att göra så här igen.

 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s