Cavaletti

Letade lämpliga cavaletti-övningar både på nätet och i böcker hemma, men jag hittade inte riktigt något som jag fastnade för. Skall ju trots allt släpa fram alla bommar och block på egen hand, samt släpa tillbaka allt efter ridningen. (Har pratat med Amanda om att hon får åka med och hjälpa mig någon dag så att jag får till lite fler övningar.) Valet föll i alla fall på en bomserie om fyra bommar med varannan upphöjd i ena änden. Såg på nätet att det kan vara lämpligt att börja med fyra bommar och succesivt utöka allt eftersom både häst och ryttare är stadiga i övningen. Mackan har över bommar mycket tidigare, men det fick räcka med fyra i dag. Jag hade lite svårt att få till rätt avstånd eftersom det var längesedan som jag höll på att stega som bäst – det var väl när Amanda hoppade.. Jag siktade in mig på 1.20-1.30 men jag missstänker att det blev aningens kortare än så.. Red serien ett antal gånger i varje varv och jag tror att det kan bli riktigt bra träning när serien bli lite längre. På Youtube sa en tränare att det var som bodypump för hästar, och det låter ju bra.

 

På det stora hela så kändes Mackan fin i ridningen om jag bortser från tjafset i munnen. De senaste dagarna har jag ridit på Pessoa Magic, men i dag satte jag på det gamla bridongbettet som tidigare har fungerat bäst och konstaterade att det nu var tvärt om. Han går mycket bättre på Pessoat än på bridongbettet just nu. Vi i stallet skall fösöka fixa en bettprovning med Paula Torgerssen (via Svensk Ridsport) och det skall bli spännande att höra vad hon tänker om Mackans mun. Såg för övrigt att det var rätt många hästar i OS som verkade vara lite tjafsiga i munnen också.. I helgen skall jag låna stallkompisens Trustbett Happy tongue och se vad Mackan säger om det. Tillverkaren säger i alla fall att det fungerar riktigt bra för hästar som är oroliga i munnen. Får se om det stämmer 🙂

 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s