Ihop och upp!

Efter två dagars vila så var det dags för Mackan och mig att träna för Elin igen. Kul! 

Efter uppvärmningen så fick jag börja direkt med galoppen och där var det ihop och upp som gällde. Fick tänka lite öppna i högervarvet och det gjorde ganska stor skillnad på galoppen när jag lyckades få ihop honom och samtidigt få upp honom i formen. Det var inte riktigt lika lätt i vänster varv för där fick jag driva som en gnu för att han skulle orka arbeta lite mer än vanligt. Berättade för Elin att jag var lite orolig för att sitta och driva så mycket eftersom jag ju inte vill att han skall bli alldeles skänkeldöv på sikt, men Elin svarade att det behövs bara nu tills dess att han är stark nog att orka bära sig själv på ett bra sätt. Låter förnuftigt. Så tills dess får jag väl driva lite extra..

Efter galoppen fick jag testa samlad skritt och utifrån det börja med bakdelsvändningar. Det är lättare att göra vändningarna åt höger än åt vänster. När jag skulle vända åt vänster så fick jag vara extra någa med att verkligen sitta över åt vänster och sänka vänster axel något samtidigt som jag skulle böja Mackan och – ja, och vadå? Tänk vad krångligt det blir när man skall skriva om det.. Kommer faktiskt inte riktigt ihåg nu, men när jag sitter upp i morgon så får jag känna efter ordentigt och göra det igen.

Avslutade med att Elin fick titta lite extra på skänkelvikningarna eftersom de åt vänster inte har varit särskilt bra det senaste. Till en början så flyttade han sig inte alls, men när Elin sa till mig att göra en förhållning samt vara extra noga med ställningen när jag gick in på diagonalen så blev det lite bättre. Fick ta ett spö i höger hand för att förstärka skänkeln något. Gjorde skänkelvikningar omväxlande åt höger och åt vänster – ibland blev de bra och ibland mindre bra. Får arbeta mer med det här och hoppas på att det släpper så småningom.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 70

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen