Mental träning, del II.

Äntligen var det dags för del II av kursen Mental träning. Jag har sett fram emot den även om jag inte har lyckats göra läxan beträffande den mentala avslappningen fullt ut – jag har nämligen somnat i stort sett varje gång som jag har lyssnat på det avsnittet. Fick tipset av Karin i stallet att jag skulle lägga mig på golvet istället för på sängen. Skall testa det.

 

I dag pratade Karin mycket om självbild: självförtroende (tron på min egen förmåga), självkänsla (mitt värde i mina ögon) och den inre dialogen (hur jag talar till mig själv). Vi fick fundera över vårt eget självförtroende på en skala 1-10 och vår självbild, också det på en skala 1-10. 

 

Karin pratade också en del av vår minneslagring. Hjärnan automatiserar mycket av det vi gör, t ex gå. Hjärnan sparar den starkaste känslan så att vi kan känna igen t ex fara när det behövs, och på så vis har vår art förmodligen överlevt genom tiderna. Om vi t ex är på fest och det är massa trevliga människor där men bara en riktigt otrevlig som till och med säger något kränkande till dig så är det den man minns och inte alla andra trevliga. Hon gav också exempel om hur det kan vara i hoppningen: Säg att man rider en bana på 8 hinder, över de första 7 är man ett med hästen och allt bara flyter på. När man kommer till hinder nummer 8 (vit grind) så uppfattar man bara att det går åt h-vete. Krasch! Det som då oftast händer efteråt är att man ältar det som går fel – hinder nummer 8. Man ältar och ältar, om och om igen. Till slut har man ältat det hela så att hjärnan har gjort ett automatiserat mönster och nästa gång man skall rida en bana och det finns ett vitt hinder, kanske till och med en grind, så signalerar hjärnan FARA. I det läget spelar det ingen roll om man tänker att man INTE skall få ett stopp där eller att man INTE skall göra något annat fel där så uppfattar hjärnan inte INTE och stoppet kanske är ett faktum. Det man måste lära sig är att bromsa sitt eget ältande och istället fokusera på alla de hinder som var bra och istället fokusera på det. Hjärnan är skapt sådan att den starkaste känslan sparas automatiskt. Om människan inte hade varit skapt på det sättet så hade vi förmodligen inte överlev som art.. Om man lyckas tänka på alla de hinder som var bra ett antal gånger så är det det som automatiseras, och nästa gång blir det lättare att klara banan. Bästa stunden att programmera om sig är när man är riktigt avslappnad, t ex genom mental avslappning. 

 

Det är viktigt att göra bra saker i fantasin – inte bara i verkligheten. Man skall bygga positiva spår om framtiden i hjärnan. Det är viktigt att hitta sina egna ”vita grindar” och tänka om/tänka på det positiva istället. 

 

Beträffande den inre dialogen så är det viktigt att formulera ALLT man säger till sig själv som om man skulle prata till sin bästa vän/väninna.

 

Hur man kan stärka sin självbild:

* Ta fram bilden du vill ha av dig själv.

* Hitta begränsande övertygelser du har av dig själv, ifrågasätt dem och utmana.

* Utöka din trygghetszon – hitta utmaningar.

* Ta itu med din inre dialog, var din egen bästa vän. Stötta och peppa.

* Skapa framgångsrika bilder.

* Uttryck dig positivt om dig själv, inför dig själv och inför andra.

* Ge dig feedback på rätt sätt: Vad är jag nöjd med idag? Vad kan jag göra bättre nästa gång?

* Jobba med korta affirmationer.

* Lev med: Det finns inga misslyckanden – bara feedback.

* Hitta glädjen i det du gör. Optimister presterar  bättre och mår bättre.

 

Hjärnan bekräftar ens självbild. Hur vill jag se mig själv?

 

Det vi gick igenom i dag var S i SMAK (självbild, målbild, attityd, känsla/koncentration.)

 

Ser redan fram emot nästa tillfälle som blir i slutet av januari!

 

Lev väl!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s