Mental träning i går och dressyrträning i går. Härligt!
Skrittade fram en bra stund i och med att jag tog Mackan direkt ut nattens vila i boxen. Det var fullt av folk och hästar/ponnysar i manegen och Mackan var riktigt spänd (och det var nog jag också). Det är alltid lite pirrigt med ny tränare i och med att jag inte vet hur det kommer att bli och vad hon kommer att säga om oss. Förhoppningsvis inte att jag borde samla frimärken istället för att rida.. 🙂
Karin ville se hur kommunikationen fungerade mellan mig och Mackan så jag fick börja med att rida runt lite som jag ville. Ganska så omgående berättade Karin för mig att jag skulle vara tydligare med att visa Mackan vart han skulle gå, och det genom att vrida överlivet så att ”lampan” i min bröstkorg skulle lysa upp vägen där vi skulle gå. Det här har jag ju hört förut, men av någon anledning så har jag tappat bort det under tidens gång. Jag skulle också tänka att Mackans nacke, manke och kors skulle följa linjen/spåret där jag skulle rida. Bettet skulle också vara placerat på den linjen. Ganska så omgående märkte jag att Mackan slappnade av och han tuffade på riktigt bra och jag upplever också att han blev mer still i munnen. Karin sa att det är inte ovanligt att hästar joxar med tungan om de inte är riktigt i balans, och så kan det ju faktiskt vara med Mackan också. Ofta är han ju bättre i munnen när han är riktigt koncentrerad och när allt flyter på, dvs när han och jag är samspelta och i balans. Det är också viktigt att jag ger Mackan lite tid att reagera på mina kroppsrörelser och inte förvänta mig att allt skall ske NU. (Jag lever mycket här och nu, så det är något jag måste träna på – att rida med framförhållning.)
Vid några tillfällen så tappade jag fokus på ridningen och då var Karin blixtsnabb med att analysera situationen och jag kan bara instämma i det hon sa: Om jag t ex möter någon och blir osäker på vart jag/den andra skall rida så tappar jag fokus, och det gör Mackan också då. Jag skall istället ta ut min väg och rida den så att Mackan kan lita på mitt ledarskap. Om något oväntat inträffar så skall Mackan givetvis vara med på att min plan kan komma att ändras, men i grund och botten handlar det om att han skall känna sig trygg och det kan han bara vara om jag är det.
Inledningsvis så frågade Karin mig vad jag ville träna på, och då svarade jag att jag vill hitta rätt i min sits så att jag inte skumpar så mycket i sadeln. En bit in i ridpasset så fick jag sätta mig ner i sadeln och trava, Karin tittade på mig och konstaterade att jag var följsam i mitt bäcken och att man nog inte kunde vara mer följsam än så. Hon sa också att jag absolut inte skumpade, men att jag skulle fokusera mig på att låta Mackan lyfta mitt bäcken och föra det framåt i rörelsen. Det är gjorde att jag kanske måste inse att det inte är så farligt med skumpandet som jag har fått för mig. Får nog ändra min självbild där..
I dag var det basic ridning, men ack så viktigt.
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60
dressyrbitchen 