Var på väg att lägga sig och kunde inte lyfta huvudet.. :(

Hade en riktigt bra dag på jobbet! Arbetslaget satt nämligen och gjorde upp en terminsplanering för en av våra elever och skolsköterskan, U på expeditionen m fl tog hand om våra elever i år 7-9. Suveränt. 

Red som planerat ett pass med mycket inslag av galopp, förvänd galopp samt många övergångar. Jag red på kandaret och Mackan gick bra (bortsett från att han emellanåt blev introvert när han höll på med tungan). 

Efter ridpasset stretchade jag halsen och sidan på Mackan genom att använda slickstenen. Jag stog vid bogen, precis som jag brukar, och lät honom böja sig runt mig. Efter max 30 sek så slutade han att slicka, sänkte huvudet mot golvet och böjde benen som om han skulle lägga sig ner. Va??!! Jag tog ut honom på gårdsplanen och gick en liten stund för att se om han fortfarande hade tendenser att lägga sig ner, men det ville han inte. Däremot så höll han huvudet lågt och såg ut som om han var sederad. Han brydde sig inte ens om den fladdrande plasten på pallarna som står intill stallet, och i vanliga fall brukar han reagera om det är något som låter i mörkret. Tog in honom i boxen och iakttog honom en stund. Huvudet höll han fortfarande lågt och ögonen var lite dimmiga. Oron växte. Misstänkte att det hade hänt något i nacken på honom när jag stretchade och kände därför över den så gott jag kunde. Hittade en knytnävsstor hård, tjock knöl ca 20 cm bakom öronen och varje gång han vinklade huvudet så såg det ut som om mankammen fastnade i knölen och hade svårt att glida över. Ringde till Elin och Magnus (kiropraktorn) för att höra vad det kunde vara och vad jag skulle göra, och när jag pratade med dem så var jag helt förstörd av oro. Jobbigt värre. Magnus tyckte att jag skulle kyla området med kyllera och avvakta till lördagsmorgonen, för då skulle han ner till stallet och kunde titta på Mackan då. Toppen! Utom mig av oro fick jag lämna min häst som hade mulen i torven.. Inte ens kraftfodret kunde få honom att lyfta på huvudet, så jag fick lägga det på marken. Han pillade glatt i sig maten från golvet, så helt utom hopp var jag inte.

(När jag skriver det här så är Mackan precis som vanligt. Huvudet högt och kaxig mot boxgrannarna. Han är kollad av Magnus men det finns inget som förklarar det som hände, men Mackan är varm i nacken och jag skall ge honom 2-3 dagars vila. Kletar nog på lite kyllera då och då också.)

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :) Visa alla inlägg av dressyrbitchen