Ville lägga sig igen.. :(

Var i stallet på morgonen och fick reda på att de skulle vattna i manegen så då fick jag tänka om och rida i paddocken i stället. Paddocken är för tillfället riktigt, riktigt djup och oerhört dammig, så det är inte alls kul att rida där. I och med att jag inte vet riktigt hur Mackan kommer att fungera i ridningen så vågar jag inte rida ut ännu, och absolut inte ensam. Tänkte skippa traven och bara skritta, men jag hann tyvärr inte rida så länge förrän Mackan började stå emot och kändes lite som om han skulle bajsa. Bekväm som jag är så tänkte jag att det är lättare att plocka upp EN hög istället för en lång radda med bajs så stannade jag. Så fort jag hade stannat så vek han benen och skulle lägga sig ner! Hjälp! Snabbt knackade jag till med skänklarna och då sprang han några steg fram och stod som vanligt. Fan! Det kändes inte alls kul med det.. Slängde snabbt som tusan av sadeln ifall han skulle lägga sig igen, men det gjorde han inte. Gick ett varv på volten och därefter ett varv i grusgropen och inte en enda gång verkade han vilja lägga sig. Märkligt. Frågorna snurrade i huvudet: ville han lägga sig ner för att det var djup sand och inbjudande? (Skulle inte tro det eftersom han aldrig har gjort så tidigare.) Ville han lägga sig ner för att det var tungt och jobbigt att gå i? (Ingen aning, men det vore konstigt.) Om det var nerver i kläm, hade han då kunnat springa? (Läkaren i stallet sa att det är fullt möjligt..)

Just nu verkar det som om kortisonsprutorna inte har gjort någon större nytta även om han såg bättre ut i skritten i går. Jag gör ett försök med laserbehandling också och Elin gjorde den första i dag. Hon körde laser vid halskotorna, på bogleden och på biceps. I morgon skall han få en likadan behandling till. Egentligen hade jag tänkt att tömköra i morgon, men Elin tyckte att det det var bättre att promenera i och med att han är mitt i en behandling. Sparar tömkörningen tills på måndag eller tisdag. Har mina funderingar på om total vila under en längre period kan hjälpa.

Har mentalt börjat förbereda mig på att det här kanske inte går vägen..

 

 

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s