Rehabskritt i havet.

Veckan som har gått har inneburit omväxlande promenader och uppsutten skritt 40-50 minuter för Mackans del. Det vill ju till att hinna ut före mörkrets inbrott, vilket inte alltid är så lätt. Anledningen till att jag fortsätter att promenera med honom är att jag själv behöver röra på fläsket samt att jag får ont i benen av den gamla dressyrsadeln, så det här blev en bra mix. För att över huvud taget överleva 50 minuter i sadeln så har jag fått korta stiglädrena, haft knäna lite utanför sadeln och hälarna lite uppåt. Inte alls snyggt men funktionellt för ändamålet 🙂

I dag åkte Mackan och jag på utflykt. Min vän Lotta slängde ut en förfrågan på FB sent i går kväll: typ ”Är det någon som vill hänga med och skritta i havet i morgon?”. Jag tyckte att det lät som en väldigt bra idé – strunt samma att det skulle regna och blåsa. Fast i morse när jag låg i sängen och hörde regnet falla och löven rassla i träden så lät idén inte alls lika bra.. Hur som helst så trotsade jag latmasken i mig, lastade Mackan och körde ner till Stråvalla för att där möta  Lotta och Häxan. Det var frånlandsvind vilket medförde att havet var lugnt och blåsten inte lika påtaglig som hemma. Först ville hästarna inte alls gå ner på stranden, så Lotta hoppade av Häxan och ledde ner henne till och i vattnet och då hängde Mackan på. Det var första gången som han var på stranden och jag tycker att han fixade det riktigt bra. Han traskade på med vattnet stänkandes runt benen som om han aldrig hade gjort något annat. Större delen av tiden gick jag på lite grundare vatten, men vid några tillfällen så fick han gå i knädjupt vatten och lyfte då fantastiskt bra på alla fyra. (I morgon blir det nog massage och liniment..) Vi var väl ute i ca 50 minuter, men då gick en del av tiden åt till att bara komma ner på stranden och i vattnet.. Det var kanske 35 minuter i vattnet sammanlagt. Härligt var det i alla fall! Jag har pratat om att åka ner så många gånger tidigare, men det har aldrig blivit av. Nu skall det bli ändring på det!

På eftermiddagen åkte jag ner med fyra täcken som skulle tvättas till Micke. Han har en stor Wascator och ett riktigt bra torkskåp, så det är mycket bättre än om jag skulle tvättat dem själv  (och dessutom blir maken gladare av att inte ha hästtäcken hemma i tvättstugan). 

Nu väntar Porterstek och LCHF-äpplepaj – synd bara att vi inte har någon brasa..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :) Visa alla inlägg av dressyrbitchen