Lika roligt som det var i går, lika tråkigt var det i dag. Att det sällan kan vara helt bra längre än ett kort ögonblick. Just i dag känns det som om jag snart ger upp..
Eftersom veterinärerna sällan kollar muskelstatusen på hästarna och Mackans rörelsestörning finns kvar så valde jag att åka till Stefan Andreasson (igen), med förhoppningen om att han skulle kunna ha svar på mina frågor. Vid tidigare besök så har det varit chockvågor, lite trix och ridning nästan direkt, men inte i dag. Stefan konstaterade att Mackan hade en rejäl bristning på den muskel som för frambenet framåt. Det är den muskeln som fäster någonstans på insidan frambenet och går hela vägen upp till nacken och vars huvuduppgift är att sänka huvud och hals och att föra frambenet framåt. Muskelbrisningen sitter långt ner, nästan där den fäster, och jag fick känna själv hur gropigt och trådigt det kändes. Mackan fick chockvågsbehandling och jag fick instruktioner hur jag skall massera området varje dag. Jag skall typ in och gräva runt med fingrarna 3-4 minuter och behandla med liniment varje dag. Köpte med mig Schaettes starka liniment eftersom det sägs vara bäst. Om 14 dagar ha jag återbesök på Husaby hästklinik och om tre veckor har jag återbesök hos Stefan, och jag skall inte rida innan dess så nya sadeln får väl hänga på sin krok ett tag. Fy så trist!
Köpte med mig någon sorts vitaminkur som de trodde kunde vara bra för Mackans sargade mule. Jag brukar badda med kortison, men det verkar inte hjälpa i längden och eftersom jag själv tror på att mycket kommer från obalans från insidan så testar jag det här.Det blir väl knappast sämre.. Det är bara jag som blir fattigare..
Lev väl!