Nu har det gått några dagar sedan Mackan blev tjock i benen. Han får gå i grushage för att inte halka och skada sig mer, men baksidan av det är att han inte rör sig så mycket som han behöver och får då inte utlopp för sin energi. Det försöker han ta igen när jag är ute och går med honom, för då beter han sig som en unghingst igen och sparkar med frambenen, gör caprioler samtidigt som han piper. Lite svårt att promenera med honom då, faktiskt. Så härom dagen när vi körde lite brottningsmatch i manegen, Mackan och jag, så kände jag att jag var tvungen att hämta linan och låta honom få bralla av sig under mer eller mindre kontrollerade former. Det var nog skönt för honom att få pysa ut lite energi, för han bockade och brallade rejält på volten och galopperade jämfota galopp ett antal varv och efter det så blev det en mer sansad galopp. Till slut lyssnade han på mig och saktade av till skritt och kunde gå avslappnat och ledigt igen. Synd att det är så halt i hagarna nu, för jag vågar inte riskera att han glider omkring och sträcker sig/skadar sig ytterligare. Egentligen borde jag dra ner rejält på maten nu när han mer eller mindre vilar, men då får han ju inte i sig tillräckligt med grovfoder, och det är ju inte heller bra. Jag har pratat med stallägaren om att köpa hem halm, och det var helt ok, så då kan jag blanda upp hösilaget med halm och hoppas att det blir bra.
I förrgår fick jag med mig mellandottern, Amanda, till stallet för att göra mig sällskap på promenaden. Även om Stefan inte tyckte att jag skulle rida förrän om ett par veckor så fick Amanda skritta Mackan. Hon väger ju inte lika mycket som jag.. 😉 Efter promenaden så verkade Mackan rätt nöjd, så det var nog välbehövligt med en promenad.
I går promenerade Amanda med Mackan i manegen och då visade han tydligt att han var uttråkad av att vila och gå i grushagen. Han drog henne i kapuschongen, nafsade i jackan och busade rent allmänt. Vid ett tillfälle fick han tag i hennes halsduk och drog upp huvudet så långt han kunde så hon nästan blev strypt. Då tog jag över. Han fjantade sig lika mycket med mig och bet mig rejält i armen så att den blev alldeles blå. Jäkla häst. Nu skall vi till Husaby Hästklinik på måndag och då skall jag låta dem titta på den muskelbristning som Stefan hittade sist jag var hos honom. I bästa fall gör de inte samma bedömning och åter mig sätta igång Mackan – för det behöver han.
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
dressyrbitchen 