Kondition och styrka i skogen :)

Underbara söndag. Sovmorgon och långfrukost – som vanligt. Egentligen skulle jag släppt ut hästarna men eftersom en tjej i stallet skulle iväg och tävla så bytte vi: utsläpp mot lunch. Helt ok för mig! 😉 

I dag prioriterade jag uteritt framför ridning på ridbanan – det kommer att komma dagar då det inte går att rida ut, och då kan jag vara på ridbanan. Det kändes som om det blåste halv storm, men det regnade i alla fall inte, så det var bara att ge sig ut i blåsten. Red Fortamarkslingan i dag igen, men det var med vissa hinder på vägen. Mackan fick nämligen för sig att det inte gick att gå ut på egen hand när det blåste. Han småbockade och ville vända tillbaka, men skam den som ger sig. Jag lyckades övertala honom att traska vidare, för jag hade ju ingen som helst lust att sitta av eller att vända hem igen.. Så snart tillfälle gavs (efter ca 15 minuters skritt) så fick han möjlighet att trava en sträcka för att därefter övergå till galopp (i uppförsbacke). Någonstans har jag läst att det är mer muskelbyggande att galoppera i relativt kort galopp än att rusa iväg, så jag gjorde så gott jag kunde för att hålla ett lagom tempo. Han var riktigt taggad och uppgiften för mig var inte helt lätt. Som vanligt vände jag innan jag kom ner till landsvägen och lät honom galoppera ytterligare lite innan det var dags att skritta ner för backarna igen. Min tanke var att skritta ner för backarnar, men Mackan hade en helt annan: ”Vi travar nerför – det är mycket roligare!” För att tillmötesgå honom något så vände jag när vi hade kommit nerför backarna och lät honom galoppera upp igen. Han tycker att det är såååå roligt! I och med att det blåste rätt mycket så var han inte lika avslappnad när vi skrittade hemåt som han var härom dagen, men han skrittade ändå på med rejäla steg (och vissa hopp åt sidan då och då) hemåt. Underbart!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen