I går tittade jag på det nya programmet Ryttareliten och fick mig en liten spark i baken. Det var någon i programmet som sa att om man vill någonstans så måste man också försaka vissa saker. Sant. Det är lätt att glömma av det ibland – om man frågar mig. Jag vill gärna träna och tävla, men jag vill samtidigt ha myskvällarna hemma med familjen. Med ett heltidsjobb, egen träning, häst och familj så går den ekvationen inte riktigt ihop, men nu fick jag mig alltså en spark i baken så att jag måste tänka om. Faktum är att jag vill komma någonstans i min ridning och då får jag nog vackert inse att det också tarvar en del tid, vilket i sin tur medför att familjen får klara sig utan mig vissa kvällar.
I dag var det en sådan kväll där jag lätt hade kunnat låta Mackan vila eftersom jag arbetade sent och kvällen också då blir sen i stallet. I dag tog jag mig den tiden. Är rätt nöjd med det, faktiskt. I och med att Mackan har vilat nästan en vecka så joggade jag lite och började rida vissa delar ur LB:2 – bara för skojs skull. Då kom Ammie in i manegen och vi började prata om Mackans form, mina mål och min ridning mm. Ammie hade många intressanta tankar och vi bestämde att hon skall hjälpa mig någon dag och berätta mer om hur jag kan tänka. Förhoppningsvis blir det redan på söndag. Vi pratade så länge att det inte var någon större idé att jobba igång Mackan igen, så jag promenerade en liten stund med honom innan vi gick upp i stallet igen. Kvällen blev sen, men det var det värt.
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
Författare: dressyrbitchen
Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad.
Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver.
Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.
Visa alla inlägg av dressyrbitchen
dressyrbitchen 