I går tittade jag på det nya programmet Ryttareliten och fick mig en liten spark i baken. Det var någon i programmet som sa att om man vill någonstans så måste man också försaka vissa saker. Sant. Det är lätt att glömma av det ibland – om man frågar mig. Jag vill gärna träna och tävla, men jag vill samtidigt ha myskvällarna hemma med familjen. Med ett heltidsjobb, egen träning, häst och familj så går den ekvationen inte riktigt ihop, men nu fick jag mig alltså en spark i baken så att jag måste tänka om. Faktum är att jag vill komma någonstans i min ridning och då får jag nog vackert inse att det också tarvar en del tid, vilket i sin tur medför att familjen får klara sig utan mig vissa kvällar.
I dag var det en sådan kväll där jag lätt hade kunnat låta Mackan vila eftersom jag arbetade sent och kvällen också då blir sen i stallet. I dag tog jag mig den tiden. Är rätt nöjd med det, faktiskt. I och med att Mackan har vilat nästan en vecka så joggade jag lite och började rida vissa delar ur LB:2 – bara för skojs skull. Då kom Ammie in i manegen och vi började prata om Mackans form, mina mål och min ridning mm. Ammie hade många intressanta tankar och vi bestämde att hon skall hjälpa mig någon dag och berätta mer om hur jag kan tänka. Förhoppningsvis blir det redan på söndag. Vi pratade så länge att det inte var någon större idé att jobba igång Mackan igen, så jag promenerade en liten stund med honom innan vi gick upp i stallet igen. Kvällen blev sen, men det var det värt.
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
