Nationalsdagsdressyr

Då var det första målet för i år avklarat – att Mackan och jag skulle starta Nationaldagsdressyren. Målet satte jag vid ett av de senaste besöken på Husaby Hästklinik, då jag fick beskedet om att han såg fräsch ut och att jag kunde rida på som vanligt. 

Jag red bara en klass och hade en sen starttid, så hela dagen kunde jag ägna åt förberedelser som t ex att fixa glansen på mina halvdammiga stövlar och leta reda på alla grejer som jag inte har använt på över ett år. Fattar inte varför jag alltid skall vara ute i sista stund?? Nummerlapp? Hade lätt gått att leta reda på redan förra helgen. Skoputsen? Var det så länge sedan som den användes så att jag inte kom ihåg var den var? NU har jag i alla fall koll på alla grejer! 🙂

Åkte till stallet på eftermiddagen och fixade allt som skulle fixas. Vid 17-tiden kom Amanda och hjälpte mig med det sista innan vi skulle åka. Jag hade som vanligt gort en baklänges tidplan som jag tycker funkar bra för mig. När vi kom fram så stod det bara ett par transporter på parkeringen i och med att de flesta redan hade åkt hem, vilket var rätt skönt så här i början. 

På framridningen var det flera stora vattenpölar och jag hade lagt märke till att det var en stor vattenpöl precis vid A, så mycket fokus låg på att rida igenom pölarna i alla gångarter och dessutom stanna och rygga mitt i en pöl. Läskigt till en början tyckte Mackan, men han har ju gått i vatten förr så det var bara att rida på. La upp ridningen ungefär som hemma och Mackan kändes väldigt avspänd och det var riktigt roligt. Inte minsta spår av spänning, vare sig hos Mackan eller mig. 

Ekipagen före mig hade strukit sig och jag visste inte riktigt när jag kunde få rida in eftersom det inte fanns någon vid insläppet. Klurigt. Red i alla fall in några minuter före min starttid och passade då på att rida förbi domaren och bilen och genom vattenpölarna. Fick startsignal, fattade galopp och vände upp på medellinjen. Hade känslan ”det här känns bra, rakt och fint”, men så skulle jag titta var jag skulle göra halten och fick då syn på flera koner med bokstäver på min högersida, blev osäker och sände signalerna till Mackan som då bröt av – för tidigt. Försökte reparera det genom att galoppera några steg till, men det blev inte bra. Typiskt. (Fick en 4:a på inridningen..) Resten av programmet RED jag och jag upplevde att jag RED mer än jag brukar när jag rider program. Var förberedd på det mesta – till och med skänkelvikningarna. Det var så kul! 

Fick protokollet och såg att jag fick 67,286%, vilket jag är helnöjd med. Poängen stämmer bra överens med det jag uppfattade när jag red. Förra året hade jag som målsättning att rida LA:3 på över 60% och när jag hade gjort det så satte jag målet att rida på 65%, vilket redan är uppfyllt. Kan man bli mer än nöjd? 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Kategori: Stor häst
Arrangör: Frillesås Rid o KK
Typ av tävling: Lokal
Domare: Britt Hammar
Klass: LA:3 2003
Procent (heltal): 67
Procent (decimal): 29
Lagtävling: Nej
Placering: 10

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s