Kolik :(

De senaste dagarna har Mackan inte velat äta av hösilaget, men övriga hästar har glatt mumsat på. Jag vet sedan tidigare att han är kräsen och att han inte äter om hösilaget är osmakligt/inte bra, så jag öppnade en ny bal när han inte hade ätit på två dagar och dessutom var dålig i magen. Anpassade aktiviteten efter uteblivet näringsintag – skrittade ut på torsdagen och promenerade på fredagen. 

Efter stallfixet på fredagen åkte familjen till Ystad för att hälsa på äldsta dottern och hennes sambo, vilket var riktigt trevligt. Det är ju inte så ofta vi syns nu för tiden… Lördagen ägnades åt utflykt, fika på Olof Viktors och godis i mängder – vi var nästan självlysande av allt sockerintag. Äckligt! På kvällen när vi precis hade satt oss vid middagsbordet så ringde de från stallet och meddelade att Mackan låg ner i boxen och inte ville resa sig upp. Skit! Svårt att säga per telefon vad de skulle göra, så jag ringde ut distriktsveterinären till stallet och satte mig själv i bilen tillsammans med dottern Amanda. 19.30 lämnade vi Ystad och körde raka spåret till stallet. Veterinären ringde när vi hade kört i ca en timma och då hade Mackan fått kramplösande, B-vitamin, betforvatten och Quickfix Probiotika. Både puls, andhämtning och slemhinnor var ok då. Skönt! Rebecka i stallet hade varit ute och gått med Mackan och när jag och Amanda kom till stallet 22.30 så gick jag också med honom en stund under tiden som Amanda mockade. Han verkade pigg och precis som vanligt när han försökte nypa mig i armen och dra i grimskaftet under tiden som vi gick. Härligt! Efter den resan och oron så var det skönt att landa hemma igen. Sov som en stock hela natten och vaknade 06.10 undrande hur min häst mådde. Det var bara att gå upp, äta frukost och åka iväg.

Mackan mådde fortfarande bra och visade inga mer tecken på kolik. För att säkerställa att det var hösilaget han inte gillade så gav jag honom en kaka med hö som han glatt mumsade i sig. Ok, då visste jag att hans matvägran berodde på hösilaget och inget annat. Senare på dagen kom bonden med en hösilagebal från en annan vall och den åt Mackan utan några som helst problem. Det är klart att magen ballar ur om han inte äter grovfoder och dessutom har diarré… Till saken hör att det är riktigt många hästar i stallet som också har diarré och har matvägrat, men som har ätit av den nya balen. Har vi tur så stabiliserar sig magarna på hästarna i och med det nya höet, men vattenanalys är inlämnad för säkerhets skull. Återstår att se vad den säger.

Lagom roligt att ha bytt till nytt kraftfoder för att bygga upp hästen och så blir han dålig och inte äter… Känns som om jag kunde ha matat fåglarna med kraftfodret istället. Nu får jag ta nya tag och mata på med mängder av hö så att han inte tappar ännu mer i hull.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen