Machiavelli EC – en finsmakare.

Av och till under de 14 år jag har haft Mackan hos mig så har han av oförklarliga anledningar ratat mat. Ett par gånger har det gällt hösilage men allt som oftast har det varit något i krubban som inte har passat herrn. Då har det gällt att försöka hitta VAD det är han inte gillar och försöka hitta något annat istället, lite som man får tänka kring små barn som inte kan prata. 😉 Man kan ju inte låta dem svälta ihjäl… 😉

Under flera månader har jag gett St Hipplyts Ungulat som ett sista försök att få till bättre hovkvalitet och jag fick introducera det i väldigt små doser för att han skulle vänja sig. Efter några månader månader var jag äntligen uppe i rekommenderad dos och allt var frid och fröjd tills en dag då allt kraftfoder låg kvar i krubban. Jaha, vad är det nu som inte passar? Är det den vanliga pelletsen, proteinpelletsen, müslin eller Ungulatet? Det var bara att starta uteslutningsmetoden igen och efter några dagar förstod jag att det var Ungulat han inte ville ha längre. Nähä, då får väl påsen för 700kr stå och mögla på hyllan i foderrummet då… Får se om jag kan smyga i lite Ungulat allt eftersom bara för att göra slut på påsen. Han har också varit tydlig med att han inte är förtjust i när kraftfodret är smuligt och faktum är att han verkar hellre svälta än att äta det som inte passar honom…

Han har inte velat äta några mängder av stallets hösilage och härom dagen hade han lämnat stora mängder hösilage i boxen och jag funderade allvarligt på om det var dags att tillkalla veterinär igen som vid https://dressyrbitchen.com/2014/11/04/kolik-19/ och https://dressyrbitchen.com/2019/02/22/matvagran-och-kolik/. Men för säkerhets skull provade jag med att hämta två andra sorters hö för att se om det var så att han bara inte ville äta stallets hö eller om han faktiskt var dålig. Tack och lov så åt han gladeligen av det jag hämtade. Puh!

Jag ställde in tre påsar med olika sorter i och han var väldigt tydlig med vilket han ville äta. Han stoppade ner mulen i den gröna påsen med stallets ordinarie hösilage, luktade bara och lyfte upp sedan huvudet. Därefter dök han ner i den blå påsen och stannade där – han lyfte knappt blicken när jag prasslade med den gula påsen för att se om det höet också var smakligt. 😉 Eftersom jag ville veta vad han tyckte om den gula påsen så var jag tvungen att ta en tuss och hålla den precis framför mulen på honom, och först då smakade han på det för att därefter dyka ner i den blå påsen igen. Ingen tvekan om vilket han föredrog! Efter en stund utvärderade han den gula påsen lite mer och godkände även det, men den gröna påsen förblev orörd. Fan, så jobbigt det blir nu när han inte vill äta stallets hö…

Bonden som var ansvarig för hösilaget i den blå påsen säljer tyvärr inte små balar, men han var mäkta smickrad över att min häst föredrog hans grovfoder. ”Din häst är inte kräsen – han är en finsmakare” sa han. 😉

Grovfodret i den gula påsen var oplastat torrt hö, så det fungerar inte för mig eftersom jag inte har någon bra plats att lagra det på, men samma leverantör har flera olika partier hösilage som jag kan välja från. 🙂

Jag har av stallägaren fått lov att tills vidare komplettera med eget hösilage att blanda upp med stallets hösilage för att se om jag kan få Mackan att acceptera sitt ”vanliga” igen. Men om han ändå inte vill äta stallets hösilage så hoppas jag att vi får ett annat parti inom kort som han kan tänka sig att äta. Förhoppningsvis leder det här till att han får i sig tillräckligt med energi för att bygga muskler (nu när han får förmånen att gå på vattenband). 🙂

#varförärhanintesomallaandrahästar? #jagvillinteatthanskafåkolikigen

PS. Det är absolut inte något fel på hösilaget som finns i stallet – det är bara min häst som är lite udda. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s