Träning!

Efter det att Amanda hoppade lite i onsdags så har han haft en planerad vilodag och en oplanerad. Den som var oplanerad var efter skoningen i fredags då Mackan var både varm och lite stapplig i båda fram. Jag lät honom vila för säkerhets skull eftersom jag skulle ha dressyrträning för Kajsa Boström i dag, söndag. I går skrittade jag ut en runda och red därefter i manegen en stund.

I dag var det alltså dags att rida för Kajsa igen. Det var nog 10 år sedan som jag red för Kajsa på min förra häst Salna. Jag har många gånger önskat få rida för Kajsa igen, men det verkar vara svårt att få tider i och med att jag inte kan ta ledigt på vardagarna. Den här gången skickade jag iväg ett mail till Kajsa och frågade om det fanns chans till träning och till min glädje så kunde hon komma förbi Gåsevadholm så som i dag.

Vi pratade en liten stund först och jag fick då tillfälle att uppdatera Kajsa på vår historik och Kajsa bad mig därefter rida lite så som jag brukar så att hon kunde bilda sig en uppfattning sjäv. Efter ca tre minuter sa hon ”det räcker så”. ”Oj!” tänkte jag. Redan? Kajsa såg det jag (och andra) också har sett och känt. Mackan joxar med tungan, han lägger huvudet på sned, han ser snäll och väluppfostrad ut men det saknas energi. Hon ställde sig framför Mackan och tog tag i bettringarna, ställde honom åt vänster och bad mig titta på vad som hände med hans nackmuskel. Det blev som en grop! Hon förklarade att han hade ”svårt” att ställa i nacken och att han går och spänner sig samtidigt som han gapar och joxar med tungan. Han blir också låg fram – lite framtung och hängig i handen. Oftast upplever jag inte att han hänger i handen, men när jag fick känna skillnaden så kan jag instämma i att han ofta ”sitter fast” eller inte tar stöd. Antingen eller. 

Jag fick skritta på volten i vänster varv samtidigt som Kajsa gick med mig och hade koll på Mackans ställning i nacken. Ofta fick hon ruska tag i honom då han var på väg att dra igång med tungan, sänka sig och bli introvert. Han fick sig en dask på hakan då och då för att försöka bryta mönstret och då vaknade han till och blev mer vaken. Efter det så fick jag prova att hitta rätt ställning på egen hand och jag måste erkänna att det inte var helt lätt. Jag blev fast med blicken i hans nackmuskel för att se när det var rätt ställning. Jag som har jobbat intensivt med att höja blicken och fokusera på olika punkter på ridhusväggarna… Ja, ja, det är bara att göra det som behövs för stunden. Jag fick trava och galoppera med samma ställning och fokus på att han skall bära sitt huvud själv, och det gick bra ibland och ibland inte. Det viktiga nu är att jag inte fortsätter trava eller galoppera om jag inte får kvalitet i det jag gör. Det kan vara så att jag kanske bara kan galoppera 1,5 varv på volten till en början, men då får det vara så. Fokus måste vara på att Mackan skall få upp nacken och bära sig själv – utan att joxa med tungan. Det som var intressant var att han blev lugn i munnen när han kom rätt med nacken. Hm.

Kajsa sa att jag måste ”öppna dörren” för Mackan innan jag kan vänta mig rätt energi och att det inte spelade någon större roll om jag försökte rida honom framåt om jag inte hade ”öppnat dörren” först. Att ”öppna dörren” innebär att få upp huvudet och få honom självbärig. Dessutom måste han kunna gå framåt utan att jag gnager med skänklarna, vilket sker om jag ”öppnar dörren” (om jag förstod det hela rätt). 

Det var mycket nytt i dag och jag har nog bara fått med en bråkdel av det här, men jag har förhoppningsvis fått med det viktigaste. Nu ser jag fram emot att få träna på det här och också märka skillnad.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 120

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s