Fjärilar i magen…

Nu har jag haft lite varannandagsaktivering med skritt under två veckor. Jag har promenerat ute och inne, ibland över bommar och ibland utan. Några gånger har jag ridit och andra gånger har jag promenerat – allt för att variera så mycket som möjligt. (Om sanningen skall fram så har jag haft lite svårt att motivera mig till att sitta upp och skritta i 30-40 minuter…) Nu var det dags att lägga in lite trav och det kändes som en bra idé att rida ut. Eftersom Mackan har varit RIKTIGT laddad när jag har gått med honom så måste jag erkänna att jag hade fjärilar i magen när jag red iväg så jag tog ett antal djupa andetag – in genom näsan och ut genom munnen… Faktum är att det gör nytta. Jag blir lugnare och Mackan känner det direkt, men det är ju känt sedan tidigare studier.

För att variera mig så red jag bort mot golfbanan och var tvungen att ta mig över en liten bäck i ett dike. Min plan var att Mackan skulle gå I vattnet istället för att hoppa, men han hade helt andra planer beträffande det. Tjoflöjt! Ett riktigt hopp blev det efter en stunds försök till övertalning om att gå i vattnet. Puh! Det gick ju bra. Nästa hinder var vid en vägbom där man måste gå runt bommen och där är det geggigt och lerigt, men oftast kliver Mackan över utan problem. I dag blev det dock ett litet hopp över geggan, snyggt parerat av mig som på något sätt nästan lyckades vända honom i luften så att vi kom ut på baksidan av bommen. Puh! Det gick ju också bra. Av någon anledning så tycker han att det är riktigt läskigt att gå förbi en lada som ligger precis vid golfbanan och varje gång så måste jag övertyga honom om att han skall gå fram. Så även i dag, men i dag hann han med lite baklängestrav också innan han tveksamt kunde ta sig förbi ladan. Djupandning igen… In genom näsan, ut genom munnen. Puh! Efter ladan var det grusväg och där blev det även lite trav (med riktigt bra tryck i). Mackan var spänd och full av energi, vilket var härligt på sitt sätt. När vi vek av upp på grusslingan mot Fors så ville Mackan helst galoppera, men där sa jag stopp. Ingen galopp ännu! Det fick bli lite trav igen där underlaget verkade ok. När jag red där så tänkte jag att de som såg Mackan då måste nog tänka ”vilken snygg häst!” i och med att han var full med energi och travade på med världens energi. Härligt! Hoppas att någon såg oss… 😉 Lite längre fram så stog det en grävskopa som Mackan tyckte var läskig. Andas… in genom näsan och ut genom munnen… Det kändes som om jag satt på en bomb! Puh! Vi kom förbi den också och vidare upp i skogen. Full fart! Lite klättring som gick hur bra som helst och inte en antydan till att Mackan kunde slappna av och ta det lite lugnt. Jag var lite fundersam hur det skulle gå i den långa nerförsbacken som var täckt av is och snö, men det var nog den sträckan som fungerade bäst. Då var jag tillbaka vid bäcken igen och tänkte att det inte var någon idé att försöka övertala Mackan om att gå i vattnet, så jag lät honom hoppa över. Vilket hopp! Jösses vad han tog i! När han landade på andra sidan så drog han iväg i världens racergalopp en liten bit innan jag fick stopp på honom. Tack och lov så lyssnar han när jag ber honom att stanna. Härliga häst! Resten av vägen hem gick riktigt bra och jag kunde andas ut på riktigt när jag hoppade av utanför stallet.

Även om Mackan är otroligt pigg och det nästan pyser ur öronen på honom så håller han sig ”på mattan” när jag sitter på. Om jag linar eller tömkör honom så brallar han hur mycket som helst och jag är tacksam för att han inte gör det med mig på ryggen…

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 40

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s