I dag fick jag se min häst på håll…

Vilken dag som helst så skall min äldsta dotter föda barn och jag blir då mormor. Inte illa! Tidigare har jag alltid tänkt att jag skulle åldras med typ 25 år i och med att jag blir mormor eftersom det låter så gammalt: mormor… Men nu känns det inte alls så längre och nu ser jag enbart fram emot att min dotter skall få bli mamma och vi i familjen skall få bli mormor, morfar, morbror och moster. Det är såååå spännande. Så snart bebisen (Hedda) har sett dagens ljus så kastar vi oss i bilen och åker ner till Ystad för att titta på underverket.

När familjen åker till Ystad så behöver jag ha någon som tar hand om Mackan och det är inte lätt att lämna min ”bebis” till någon annan. Den stora frågan var till VEM? Jag ville ha någon som jag kan lita på och någon som jag vet är ansvarsfull och tar hand om min häst på bästa sätt, någon som jag vet prioriterar hästen före sig själv. Plötsligt kom jag på det! Ett självklart val: min ena dotters kompis Josefine. Som tur var så har hon ridabstinens och nappade direkt på mitt förslag att hjälpa mig med Mackan. I dag mötte hon mig i stallet så att jag kunde visa henne hur saker och ting fungerar på Gåsevadholm samt att hon skulle få en chans att rida Mackan när jag var där. Hon red honom himla käckt och Mackan såg ut att trivas med Jossan på ryggen. När hon hade ridit i ca en timma så sa hon ”nu orkar jag inte rida mer” samtidigt som hon drog med handen på benet och konstaterade att hon var alldeles mör i benen. Det är sådant man inte tänker på när man rider regelbundet och det är alltid lika roligt att få det konstaterat att det krävs lite muskelarbete för att rida. Skall bli kul att höra om Jossan kan gå i morgon. 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s