Läkarbesök, restaurang, konsert och bebis.

Började dagen med att få telefonsamtal från min höggravida dotter då hon sa ”det blir nog bebis i dag”. Wow! Vi pratade en liten stund innan hon fick lägga på då nästa värk var på gång. Häftigt och såååå spännande!

Fortsatte dagen med att åka in till Orthocenter (IFK-kliniken) i Göteborg där jag hade tid för att kolla mina ljumskar som jag har haft problem med i flera år nu. Full av förhoppning träffade jag läkaren på något som tidsmässigt liknade speeddating, d v s ingen tid för något djupare snack. Jag hade med mig mina ultraljudsbilder från Anneke de Vries (leg fysioterapeut) i Halmstad, men dem tittade han knappt på. Istället fick jag lägga mig på britsen där han kontrollerade eventuella rörelsebegränsingar i höftlederna genom att föra ett ben i taget inåt, utåt och uppåt. Därefter skickade han ner mig till röntgen där det var mer än en timmas väntetid. Bara att gilla läget och fördriva tiden så gott det gick i ett trist väntrum. När plåtarna var klara så var givetvis läkaren på möte och jag fick en telefontid för avstämning istället. När han väl ringde så berättade han att jag har pålagringar i höftlederna men att han inte kan se någon artros. Han rekommenderade titthålsoperation eftersom jag inte lär bli bättre utan att  göra något åt det. Oj! Jag blev alldeles överrumplad och bestämde på stående fot att de skulle boka in en tid för operation i början av nästa år. Som vanligt var jag tvungen att göra ett inlägg på FB om situationen och då svarade någon klok person, tror det var min syster, ”var det inte i ljumskarna du hade ont?” Jo, det är det ju faktiskt. Tankarna började snurra i huvudet på mig: är det verkligen pålagringar som gör att jag har ont? Tänk om det inte är det? I så fall opererar jag mig i onödan och har 4-6 månaders konvalescens. Helt galet! Tendinosen som Anneke konstaterade – har den inget med min smärta att göra? Jo, det måste den ju eftersom det är där jag har ont. Alla tankar har resulterat i att jag måste fixa en kompletterande undersökning innan någon får börja operera mig. Tänk vad trist att efter 6 månader utan ridning inse att problemet och smärtan i ljumskarna kvarstår.

Efter läkarbesöket åkte jag till stallet med huvudet fullt av funderingar på hur jag skall lösa det om jag blir opererad. På något vis måste ju Mackan hållas igång och då gärna av någon/några som jag har förtroende för. Ping! Polletten trillade ner och svaret blev enkelt: min dotter Amanda och hennes kompis Jossan (och min tränare Isabel då och då).

På kvällen mötte jag upp Håkan i Göteborg och vi åt en riktigt god middag i annorlunda miljö på Restaurang Dorsia och efter det var vi på Nefertiti och tittade på Daniel Lemma. Så himla bra spelning! När vi åkte hem sent på kvällen så började vi bli oroliga för vår födande dotter. Det hade väl inte hänt något? Nu borde väl bebisen kommit eftersom hon hade haft värkar så länge? Lätt oroliga kröp vi till sängs och somnade för att vakna till plinget av mobilen med meddelandet ”Kl 04.04 behagade denna tös titta ut i världen. Vi mår bra allihopa.” och ett foto på den nya lilla familjen. Vi hade blivit morföräldrar!

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s