Jag – ”Världens jobbigaste patient”

Internet is my best friend! Nej, riktigt så är det inte men Internet är fantastiskt bra och jag kan lätt flyga iväg i olika riktningar i min iver att hitta information om det är något jag söker efter. Som t ex smärtor i ljumsken (som jag har haft i säkert fyra år nu). Exakt vad det beror på vet jag inte men min teori är att det kom i samband med en sadel jag hade och som inte var bra för mig. Under åren har jag på egen hand försökt att hitta olika lösningar som bl a Yoga och besök hos olika sorters terapeuter. Till slut tröttnade jag på att skjuta med hagelbössan rakt ut i luften och förhoppningsvis träffa något, så jag tänkte lite häst. Vad hade veterinären gjort? Jo, mest troligt kanske man hade undersökt med ultraljud.

Ultraljudet hos fysioterapeuten visade att jag har tendinos i adduktor longus, alltså degenerativa förändringar i övergången från muskeln till senan. Tendinos kan lättast förklaras som oelastisk ärrvävnad och det finns olika sätt att behandla det och det görs då av en duktig idrottsläkare. Dessvärre kan det vara rätt lång konvalescens innan man förhoppningsvis har en fungerande muskel igen.

Jag hade tur och fick komma till en duktig idrottsläkare och jag hade då med mig mina ultraljudsbilder så att han skulle kunna se skadan. Han tittade knappt på bilderna och skickade istället ner mig på röntgen. Röntgen visade att jag har pålagringar på höftlederna och jag är rekommenderad att göra en titthålsoperation för att fräsa bort pålagringarna. Till en början tänkte jag inte så mycket utan lät dem boka tid för operation i början av nästa år. Nu har tankarna börjat snurra i huvudet igen och jag har skjutit upp operationen på obestämd framtid. Innan de fräser pålagringar i mina höftleder så måste de banne mig göra vad de kan åt tendinosen först. OM det är pålagringarna som gör att jag har ont vid vissa tillfällen så borde väl inte stelheten och smärtan försvinna om jag stretchar insidan låret? När jag stretchar så gör det ont till en början, men ju längre jag stretchar desto smidigare blir jag och då kan jag rida utan några som helst problem. Dessutom har jag inga som helst smärtor efter ridning och DET tycker jag talar för att det är muskulärt. Absolut att pålagringarna kan hämma min rörlighet men det är inget jag tror att jag märker av i dagsläget.

Det vill till att man som patient inte sväljer allt som läkaren säger – eller som min man uttryckte det: ”du måste vara världens jobbigaste patient”. Japp, och det bjuder jag på! 😉

Jakten på sanningen fortsätter.

PS. Det är inte jag på bilden, men ungefär så stretchar jag varje dag på stallgången.

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen