Kallt och fruset.

Nu äntligen frös det till här på västkusten med allt vad det innebär: rena hästar, rena täcken, fruset vatten i hagen och (ibland) fruset underlag på ridbanan. Trots alla baksidor med kylan så tycker jag att det är fantastiskt skönt. Det är bara lite snö också som fattas för att det skall bli riktigt bra!

Nu så här efter jul och nyår så var det dags att ta tag i träningen igen och jag bokade därför in två träningar på raken för att verkligen komma på banan igen. I dag var det dags för första träningen av de två men den ställde jag in på grund av att underlaget i manegen hade frusit och det var hårt och knaggligt. Inget jag vill betala pengar för att rida på och istället för att träna red jag så gott det gick i ca en timma. Det blev mycket skritt med små volter och skänkelvikningar, men också lite trav och galopp på spåret med fokus på övergångarna. Det var riktigt kul i och med att Mackan så småningom kom upp i nacken och bar sig själv (utan att jag hade något ”häng” i tyglarna alls) och i morgon hoppas jag att underlaget har svarat på saltet som skulle läggas in i dag och att det är fullt ridbart.

För att få koll på planeringen av vanlig ridning, träning och tävling så köpte jag ett nytt ex av Stallboken och nu hoppas jag att det inte kommer för mycket annat emellan som gör att jag får ändra min planering titt som tätt. Även om jag är flexibel så gillar jag när min planering rullar på utan för många störningsmoment.

Snart är det dags att surfa in på TDB för att fixa licenser och leta tävlingar och det skall bli kul. Ibland frågar jag mig om jag verkligen tycker att det är så kul att tävla då jag (och alla andra) lägger så oerhört mycket tid på förberedelser, åker långt och är därefter inne på banan endast några minuter. Är det värt det? Förmodligen, men ibland undrar jag. Faktum är att lite av grejen är ju att komma ut och träffa alla andra hästnördar som jag så sällan träffar.

Från det ena till det andra så håller jag på och läser en bok som handlar om evolutionen och Paleokost – så himla intressant! Jag skall försöka att äta så basic som möjligt och i förlängningen gäller det Mackan också. Nu skippar jag müslin till honom och går över på enbart hösilage och extra lucern (samt en dos vitaminer och mineraler också).

Med ny kost, träning och planering så ser jag fram emot en spännande tävlingssäsong. 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen