Koll på yttersidan?

Gårdagens saltning i manegen gjorde susen och i dag gick det att träna utan problem. Jag var ute i god tid och tog faktiskt ut Mackan redan 45 minuter före utsatt tid och då mest för att hinna skritta tillräckligt länge. Det blev ca 15 minuter promenad, 15 minuter uppsutten skritt och lite trav och galopp innan det var min tur att träna.

I dag började vi med att stämma av takt, balans och lösgjordhet. Mackan kändes pigg och fräsch och det var mycket som stämde bra, men rätt vad det var så hade jag ingen koll på yttersidan i vänster varv. Jag skulle galoppera på volten och hålla mig ca en halvmeter innanför spåret och när jag lämnade den öppna delen så ”flöt” Mackan ut mot sargen. Jag fick då arbeta med att rama in honom bättre och flytta mitt yttre sittben närmare mitten av sadeln. För att verkligen vara tydlig och känna efter ordentligt så överdrev jag det hela och då blev det inte heller bra. Märkligt hur det kan köra ihop sig i hjärnan ibland… Efter en stunds förklaring av Isabel så fick jag testa igen och då tänka att jag skulle ha kontakt hela vägen från vad till ljumske med yttersidans skänkel. Då och då tappade jag linjen och min egna analys var att jag då hade släppt kontakten med yttertygeln och inte ramat in honom ordentligt, men så fort jag gjorde det igen så fungerade det mycket bättre. I höger varv fick jag göra avstämningar genom att då och då i traven göra 10-meters volter, och i galoppen fick jag tänka fyrkant på volten och göra tänkta hörnpasseringar/början på galopppiruett för att flytta in framdelen på bakdelen.

I morgon skall jag känna på det igen, fast då på egen hand, och då hoppas jag att det funkar bättre. Första tävlingen är i mitten av mars och det vill till att vi är väl förberedda då. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s