Motivationssvacka.

Då var den här. Min motivationssvacka. Men det kanske inte är så konstigt trots allt. Det är mörkt och kallt och jag fryser om både fingrar och tår, vilket kan bero på att jag (återigen) har missat att införskaffa bra vinterkläder. Helt klart finns det andra faktorer som också påverkar mig, men de tänker jag inte gå in på här (för då blir jag obekväm för vissa). Trots att jag har Mackan på ett av de bästa stall jag har stått i så får jag ibland för mig att jag skall leta efter något som är ännu bättre, men så tar jag mitt förnuft till fånga och inser att vi nog har det så bra som vi kan ha det. DOCK är det önskvärt med lite mer ordning i stallet emellanåt. Vissa kvällar är det flera hundar i stallet och när en eller flera av dem börjar skälla så ser jag rött. Skall det verkligen vara så svårt att få tyst på hunden/hundarna? Ta inte med hunden in i stallet om den nödvändigtvis måste skälla titt som tätt. När jag växte upp så fick jag lära mig att det skulle vara lugn och ro i stallet eftersom det var hästarnas hem och att de inte kan välja miljön själva. Emellanåt är det allt annat än lugn och ro…

Om man mockar, varför kan man då inte tömma kärran och ställa den utanför stallet? Varför måste man låta kärran stå kvar inne i stallet – på stallgången? Ibland står det flera kärror parkerade samtidigt lite här och där och om jag inte tänker helt fel så är det faktiskt en säkerhetsrisk med massa onödig skit i stallgången. Varför låter man sin häst stå med sadel och skydd på stallgången samtidigt som man går ut och röker/fikar? Den grejen har jag aldrig heller förstått. Dels fattar jag inte vitsen med det, dels är hästen i vägen för alla andra som måste passera med häst eller skottkärra. Alla som är i stallet är väldigt gulliga och rara och det är en bra stämning, men nu skiljer jag på sak och person.

Ofta är det många träningar i manegen, vilket gör att det blir sämre för alla som skall rida. Ja, jag vet att man kan samsas om utrymmet och att alla kan få plats, men man vill ju inte gärna vara i vägen för den som tränar. Ofta leder det då till att de som inte tränar försöker hålla sig på en yta som är 20×40, vilket blir lite trångt om man är flera stycken samtidigt och det blir mest att motionera sin häst. Snart är det ljusare på kvällarna och då blir det lättare att sprida ut sig på anläggningen och i naturen och det ser jag verkligen fram emot.

Så! Nu har bitchen talat och snart är motivationssvackan över.

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen