I ett tidigare inlägg skrev jag att jag har en motivationssvacka för tillfället. Att komma in i sådana svackor är inte särskilt roligt och jag skall göra mitt bästa för att hitta motivationen igen och det är här mitt problem kommer in i bilden. För närvarande har jag oerhört svårt att rida när det är fullt av ekipage på ridbanan, vilket man kan tycka att en så kallad dressyrryttare bör kunna hantera. Ja, det har jag kunnat, men inte just nu. Jag vet faktiskt inte riktigt när det vände men jag vet att det inte går att ha det på det här viset. Antingen måste jag komma på hur jag skall hantera situationen eller så måste jag åka iväg och rida där det inte är fullt så mycket hästar och ryttare samtidigt.
I kväll ville jag verkligen rida lite mer ”riktigt” och inte bara motionera Mackan, men när det var en tjej som tränade, två som provred hästar och några till som red runt lite hit och dit – då fick jag kortslutning i hjärnan. Jag vet liksom inte riktigt vart jag skall ta vägen. Visst, det finns ridhusregler som skall underlätta, men eftersom Mackan emellanåt blir mötesskygg så undviker jag helst möten på närmare håll och när vi är så många i manegen samtidigt så är det väldigt svårt att undvika dessa möten. Ibland tänker jag att jag hakar på någon och rider i samma varv, men då är det alltid någon annan som har bytt varv och för att slippa mötas så drar jag mig inåt mitten och jobbar Mackan i skritt istället (i den mån det går). En repetitionskurs i mental träning hade suttit fint just nu, för jag märker att problemet sitter mer i mitt huvud än i Mackans huvud.
I morgon skall jag nog leta motivation genom att lasta Mackan och åka iväg – om inte annat så för att rida på ett annat underlag.
Känner igen det där, det är okej med många i ridhuset IBLAND men jag hade också dött om det alltid var så. Så drygt! Här är vi bortskämda som tur är och man blir väldigt förvånad om det är fler än två som rider samtidigt. Ofta är man själv till och med. Jag ska vara ännu mer tacksam känner jag.. 😉
GillaGilla
I dag åkte jag iväg med Mackan och då var vi endast två i en stooooor manege, och det kändes riktigt lyxigt. 🙂
GillaGillad av 1 person