JAG har ett problem.

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag har en motivationssvacka för tillfället. Att komma in i sådana svackor är inte särskilt roligt och jag skall göra mitt bästa för att hitta motivationen igen och det är här mitt problem kommer in i bilden. För närvarande har jag oerhört svårt att rida när det är fullt av ekipage på ridbanan, vilket man kan tycka att en så kallad dressyrryttare bör kunna hantera. Ja, det har jag kunnat, men inte just nu. Jag vet faktiskt inte riktigt när det vände men jag vet att det inte går att ha det på det här viset. Antingen måste jag komma på hur jag skall hantera situationen eller så måste jag åka iväg och rida där det inte är fullt så mycket hästar och ryttare samtidigt.

I kväll ville jag verkligen rida lite mer ”riktigt” och inte bara motionera Mackan, men när det var en tjej som tränade, två som provred hästar och några till som red runt lite hit och dit – då fick jag kortslutning i hjärnan. Jag vet liksom inte riktigt vart jag skall ta vägen. Visst, det finns ridhusregler som skall underlätta, men eftersom Mackan emellanåt blir mötesskygg så undviker jag helst möten på närmare håll och när vi är så många i manegen samtidigt så är det väldigt svårt att undvika dessa möten. Ibland tänker jag att jag hakar på någon och rider i samma varv, men då är det alltid någon annan som har bytt varv och för att slippa mötas så drar jag mig inåt mitten och jobbar Mackan i skritt istället (i den mån det går). En repetitionskurs i mental träning hade suttit fint just nu, för jag märker att problemet sitter mer i mitt huvud än i Mackans huvud.

I morgon skall jag nog leta motivation genom att lasta Mackan och åka iväg – om inte annat så för att rida på ett annat underlag.

 

 

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

2 reaktioner till “JAG har ett problem.”

  1. Känner igen det där, det är okej med många i ridhuset IBLAND men jag hade också dött om det alltid var så. Så drygt! Här är vi bortskämda som tur är och man blir väldigt förvånad om det är fler än två som rider samtidigt. Ofta är man själv till och med. Jag ska vara ännu mer tacksam känner jag.. 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s