Tokstolle!

I dag var jag i stallet när det var ljust och planen var att rida i paddocken för att variera underlag. Promenerade iväg med Mackan i ca 20 minuter och satt därefter upp och gick in i paddocken. Nästan direkt började han stolla sig och varierade konstarterna mellan att kasta sig åt sidan, sätta under sig rejält och lätta fram, galoppera på stället mm. Heltokig! Trots att jag tänkte ”framåt” och travade så blev det inte bättre, och då övergick jag till att försöka sysselsätta honom med att flytta undan för skänkeln mm, men inte ens det hjälpte. En tjej som red samtidigt tyckte att jag skulle longera honom först så att jag inte riskerade att ramla av, och det tyckte jag också var ett bra förslag – först. När jag tänkte efter så insåg jag att han skulle vara som en heliumballong på Liseberg om jag longerade, och då är risken större att han skadar sig på något vis. Därför red jag in i manegen istället (trots att jag helst vill undvika mjukt underlag) och lät honom arbeta på där. Vilken skillnad! Visst, han ångade på som ett ånglok och jag behövde knappt använda skänkeln alls för att han skulle gå framåt, men det var endast vid ett tillfälle som han kastade sig likt en westernhäst som gör spin (?) och trots att han gjorde det så hade jag bibehållen balans och satt säkert i sadeln. Skönt!

Istället för att jobba med övergångar och skänkelvikningar som jag hade planerat så fick jag jobba med att pysa ut den överskottsenergi som fanns. Det blev en hel del övergångar och tempoväxlingar samt skänkelvikningar, men inte riktigt som jag hade tänkt mig från början. När jag hade travat en del och kände att han hade lättat på trycket något så galopperade jag lite också. I och med att jag inte riktigt hade fått igång bakbenen så var han lite framtung emellanåt, men hellre det än att han hoppar runt som en Duracellkanin. Tyvärr hinner jag inte hem i tid på vardagarna så att jag kan rida i paddocken när det är ljust så jag får nog lasta Mackan och åka iväg till manegen i Fjärås igen. Kanske blir det redan i morgon. 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

En tanke på “Tokstolle!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s