I går var jag och tränade för Traudi Björling på Ligården i Fjärås. Traudi kommer dit en gång i månaden och förra månaden var jag där för att titta och jag tyckte att det verkade riktigt bra. Klart att det är bra – hon är ju B-tränare. 😉 Det jag gillade mest var hennes sätt att förklara för ryttarna och allt verkade bli så enkelt. Planen är att fortsätta träna för Traudi och dessemellan träna för Isabel Söderholm på Gåsevadholm, så får jag se vart det leder mig och Mackan.
Traudi ville se mig rida i alla tre gångarterna innan vi började själva träningen och hon frågade mig vad jag tycker är svårast med att rida min häst. Oj, vilken svår fråga! Svaret på den blev att det är svårt när Mackan lägger tungan över bettet och blir helt stum i vänstertygeln. ”Det finns en lösning på det” sa Traudi och fortsatte berätta det hon sett när jag red: Mackan är inte rakriktad. Han går konstant med höger bak utanför höger fram. ”Han är en högerräka som vi skall göra till vänsterbanan” sa Traudi. Jag fick beröm för mina övergångar och när jag berättade att min tränare Isabel är väldigt noggrann med övergångarna så svarade hon att det märktes och att jag skulle hälsa Isabel att hon har gjort ett bra jobb där. 😀
För att komma tillrätta med rakriktningen så fick jag börja med att rida lättridning på en volt i vänster varv, böja huvud och hals åt vänster, leda lite utåt med ytterhanden, trycka in höger bak med ytterskänkeln. (Det krävdes lite tankeverksamhet för att få till det.) Jag fick också hålla innertygeln som man håller i en töm, d v s in mellan tummen och pekfingret – ”då spelar det ingen roll vad du gör med handen, för du är ändå snäll i din hand”. Traudi sa också att Mackan inte har förtroende för min vänsterhand och det kan jag förstå i och med att jag emellanåt har haft dragkamp med den. Jag fick sitta på fel ben, men jag glömde fråga varför jag skulle göra det. I höger varv så fick jag tänka lite tvärt om: in med ytterbogen och ut med bakdelen. (Svårt att beskriva så här i skrift dagen efter…) I det här varvet skulle jag sitta på rätt ben.
Jag måste säga att spårningen kom snabbare på det här sättet än när jag enbart arbetar med övergångarna. Varför vet jag inte riktigt, men jag vet att jag nästa gång skall ha med mig någon som filmar och får med instruktionerna jag får, alternativt får jag lägga mobilen vid sidan av Traudi och spela in det hon säger. Vem har sagt att det är lätt att lära sig rida?