Semester?

I dag är det fredag och den här veckan har jag haft semester eftersom våra elever har sportlov. Veckan började riktigt mysigt med en dagstripp med Amanda ner till Martina i Ystad och hennes lilla Hedda som är två månader gammal. Såååå mysigt! Förutom att det var roligt att träffa Martina och Hedda så fick jag och Amanda flera timmars kvalitetstid i bilen tillsammans, och det händer ju inte så ofta nu för tiden. ❤

Tisdagen och onsdagen var det vrålplugg som gällde. Satt och hängde över böcker och dator i princip hela dagarna (med undantag för timmarna i stallet). På torsdag förmiddag hade jag ett examinerande seminarium i ett E-klassrum, vilket var en ny erfarenhet för mig. När jag hade riggat datorn med headset och gjort mig redo för tre timmars seminarium så var det dags att testa tekniken. Jösses! Vi var ju typ 16 personer som delade skärm, vilket flera av oss inte visste, så vi testade funktionerna på skärmen tills dess att vår lärare sa att vi INTE skulle ändra på något eftersom det då påverkade allas skärmar. Några minuter in i seminariet, när vår lärare pratade, så hörde jag en avlägsen röst som lät bekant på något sätt. Efter att ha funderat några sekunder på vad fasen det var så slog det mig: Det var Birthe Vogelius! Min DVD, Spänst och harmoni i ryttarens sits, som jag hade i datorn startade. Fick lite panik då jag först trodde att alla kunde höra, men strax kom jag på att det förmodligen bara var jag i och med att jag hade mitt headset på mig. Puh! Seminariet gick bra och nu är det bara hemtentan kvar innan första delkursen på min Sfi-lärarutbildning är klar.

När jag tränade för Traudi sist så gick dragkedjan sönder på en av mina stövlar. Skit också! Skomakaren sa att han hade mycket att göra och att den skulle bli klar någon gång under den här veckan. Provade att rida i mina stålhätteskor, men det var inte alls bekvämt. Fick maken att leta reda på mina gamla stuprörsstövlar på Humlans minilager, men de gick absolut inte att rida i. Kombinationen av stuprörsstövlarna och helt fel trosor som åkte in i mumindalen medförde att det blev ett kort ridpass, mest i skritt. Som tur var så fick jag tillbaka mina stövlar i går och kombinationen av dem och ett par riktiga mamelucker gjorde att det blev ett riktigt bra ridpass. Tack och lov för riktiga trosor!

Tyvärr slog kylan till igen och pumpen till bevattningssystemet i manegen gick åt skogen – igen. Underlaget håller inte ihop utan vatten utan det blir djupt och jobbigt för hästarna. Nu är det flera i stallet som har noterat detta och alltså är det inte bara jag som har åsikter. Märkligt att ett underlag skall vara så jäkla vattenkrävande – det finns ju andra ridhus som har liknande underlag och där håller underlaget utan massa vatten. Det skall bli spännande att se hur Kungsbacka RK fixar sitt underlag. Det verkar vara av samma typ som det vi har och är relativt nylagt. Nu har det varit tävlingar där och jag undrar om de behöver vattna flera gånger i veckan i fortsättningen också. I går när jag red så var det nysladdat i vår manege, vilket i och för sig var bra, men när det  var några hästar som hade gått där en timme var så hade det varit läge att sladda igen. Så kan det väl knappast vara på KRK? På måndag har jag bokat träning, men om det inte har kommit vatten på underlaget så att det håller ihop så tror jag inte att Mackan orkar gå ett träningspass där inne. Hoppas på bra väder och lite ljusare himmel så kanske jag kan träna ute istället. Snart är det vår! 😀

PS. Det är inte jag på bilden… 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen