Ordning och reda?

Efter att det under en längre tid har varit riktigt stökigt i och runt stallet så är det äntligen på väg att bli lite ordning och reda. Alla skottkärror, typ 20 stycken, har nu fått en uppställningsplats så att de slipper stå lite här och där i ladan. Toppen! Det styrs upp var och hur mycket plats var och en har till sina fodertunnor och det finns anvisad plats för hösilageplast och dåligt hösilage. Bra! I stallet har vi fått instruktioner om att vi endast får ha två täcken och höpåsar på boxdörren samt att vi får ha en boxgardin där vi kan förvara övrigt smått. Det är nu det  börjar bli lite svårt… I sadelkammaren finns det inte tränshängare till samtliga inackorderade och det finns inte heller hjälmkrokar till samtliga inackorderade. I kväll fick jag reda på att min boxgranne hade fått sin träns uppslängt på loftet och en annan hade fått sin fina hjälm och sina boots uppslängda på loftet. Varför då kan man undra? Förmodligen hade tränset glömts kvar på en krok i stallgången efter ridning/longering och hjälmen hade hängt på boxens täckeshängare (eftersom det inte finns plats i den lilla sadelkammaren). Om det nu förväntas att vi skall hålla våra saker borta från stallet så borde det väl rimligtvis ordnas så att det finns bra förvaring till alla? Att springa upp på loftet varje dag för att hämta saker är nästan förenat med livsfara, för en vacker dag snubblar man väl i den branta trappan. Vi väntar fortfarande på hyllor i torkrummet så att vi kan förvara benskydd och annat dagligt där, men tills dess får man kanske räkna med att det kommer finnas kvar vissa saker i stallet. Det är svårt att ha en så pass stor anläggning och en sadelkammaren som inte är större än ett litet sovrum… Det enda vi kan förvara i sadelkammaren är hjälm, stövlar, sadel och träns. Uppe på loftet har vi plats att ställa garderober, men där möglar det istället. Drömmen om en större sadelkammare lever vidare. 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen