Behandling (igen).

Då var det dags för lite konstigheter igen, nu när jag äntligen började känna att vi kanske var lite på G igen efter en rejäl formsvacka. För några veckor sedan på Traudi-träningen så hade jag en häst som var ”en högerräka” som vi skulle försöka göra till en vänsterbanan. Självklart så har jag tränat på läxan eftersom det snart är dags för Traudi-träning igen, men nu har jag en ”vänsterbanan” som inte alls vill vara en ”högerräka”. Det blev riktigt tydligt innan träningen för Isabel i måndags då jag red fram: Skritten var helt ok och jag märkte ingenting konstigt, men i traven och i högervarvet märkte jag att Mackan körde ut högerbogen och var högst ovillig att runda sig. Jag fick jobba ordentligt med innerskänkeln för att få igenom det jag ville och då började han protestera. När det var dags för galopp så kastade han sig åt sidan samtidigt som han körde världens megasamling. Isabel sa att det inte var många centimeter mellan framben och bakben. Jag fattade ingenting!

När det var min tur att träna så började jag med att förklara för Isabel vad jag kände när jag red och fick därefter börja i trav på volten. Samma sak nu: vänster varv var rätt ok, men höger varv var inte alls bra. Jag fick öka och minska volten för att se vad Mackan sa om det, men det fungerade rätt bra och han verkade inte ha några större problem. Så fort jag skulle galoppera så började han att kasta sig igen. Märkligt. Efter en stunds arbete så funkade det att galoppera några varv, men vid minsta lilla möjlighet så bröt han av och ville stanna helt. Väldigt märkligt!

Dagen efter träningen så red jag ute i paddocken och jag var väldigt fundersam över hur han skulle vara. Förhoppningen var att arbetet dagen innan skulle ha påverkat honom och tagit bort eventuella spänningar, men tyvärr reagerade han likadant igen. Istället för att fortsätta pressa honom så sadlade jag av och longerade honom för att se hur han rörde sig utan ryttare och då märkte jag att han var högst ovillig att röra sig framåt i annat än i skritt. Märkligt. Så fort jag bad honom trava så bockade han och kastade sig åt sidan innan han tvärstannade. Det jag hann se var att han vinklade sitt bäcken inåt och att han var väldigt kort och struttig i steget. Jag gjorde några försök innan jag gav upp och gick tillbaka in i stallet igen. På  kvällen kontaktade jag Emelie för att höra om hon kunde titta på honom igen.

I dag skrittade Jossan Mackan på dagen och på kvällen kom Emelie för att känna igenom Mackan. Hon började med att se när jag (försökte) longera Mackan och även hon konstaterade att han inte ville gå framåt, att han ”knep” med rumpan och hade väldigt kort steg. När jag gick före henne in till stallet så såg hon också att han var lite stel i ländryggen och inte lika rörlig som han brukar vara. Hon kunde däremot inte känna några direkt större spänningar i musklerna som kan ha bidragit till hans ovilja att galoppera/röra sig framåt. Han var lite spänd i ländryggen och på några andra ställen men för övrigt var det helt ok. Emelie behandlade ländryggen, knäna och området mellan insidan låren och rumpan med ström och efter det så masserade hon honom. Nu väntar ett par dagar med promenad och därefter blir det skrittarbete ett par dagar innan jag testar att rida som vanligt igen.

Tyvärr blir det så att jag får lämna återbud till nästa träning för Traudi eftersom jag inte vet om Mackan är ok tills dess. 😦

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

6 reaktioner till “Behandling (igen).”

  1. Men så trist att han inte är ok. Låter ju väldigt konstigt att han kniper med rumpan och inte vill röra sig i annat än skritt. Hoppas behandlingen hjälper.

    Gilla

    1. Hoppas jag verkligen inte! Men om det inte räcker med lite vila nu så bokar jag en tid för mer ingående koll. Mackan gick ju med kraftig inflammation i halskotpelaren innan vi upptäckte det och då sprang han på som om det inte fanns några problem. På sätt och vis är det bättre om de markerar tydligt – typ som nu.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s