Full fart framåt!

I torsdags fick Mackan behandling av Emelie och jag har endast promenerat med honom sedan dess. Tankarna har farit runt i huvudet på mig – inte minst efter en av kommentarerna här på bloggen om att en annan häst brukar göra så när det är dags för behandling i halskotpelaren igen. I två dagar har jag gått med en klump i magen och i dag har jag faktiskt känt mig lite illamående. Ångestillamående. Samtidigt som jag är fullt medveten om att det kan finnas många olika orsaker till att en häst reagerar på samma sätt som Mackan har gjort så har tankarna ändå vandrat tillbaka till halskotpelaren och de pålagringar som han faktiskt har. Fast varför skulle inflammationen och besvären komma tillbaka så här drygt två år senare? Inte vet jag, men så kanske det kan vara.

I dag hade jag först tänkt att sitta upp och jobba Mackan i skritt men jag ändrade mig och tänkte att jag inte vill sitta och rida om han inte är fräsch, så jag ville checka av det först. Sagt och gjort, på med tränset och longerlinan för att gå ut i paddocken. Typiskt nog var det ett par ryttare som hann före mig så jag fick promenera ett bra tag med honom först. Jag fick trevligt sällskap på promenaden och Mackan var hur pigg och fräsch som helst, och jag hade faktiskt fullt sjå att hålla jämn takt med honom. När vi kom tillbaka till stallet så var det fortfarande upptaget i paddocken så jag gick runt lite på gårdsplanen. Full fart framåt även där. Vid ett tillfälle fick jag en stallkamrat att titta på Mackan när jag sprang rakt fram med honom (i halvmörkret) och hon sa att han såg riktigt fräsch ut. Gött! Strax före det att det blev nattsvart så fick jag tillgång till paddocken och för säkerhets skull så bad jag ryttarna stanna kvar i ena kortändan för att Mackan skulle hålla sig lite mer ”på mattan”. Trodde jag… När jag släppte ut honom på volten så var det fullt ös framåt i galopp med glädjehopp och bockningar. Tala om överskottsenergi! När han väl bröt av till trav så hade han bra driv i bakkärran och han rörde sig precis som han brukar. Så jäkla skönt! Klumpen i magen försvann sakta men säkert och nu kan jag bara hoppas att han är ok – det verkar ju faktiskt så. 🙂

I natt kommer jag sova gott!

Mackan då vi höll på att promenera som bäst för ca 2,5 år sedan. ❤

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :) Visa alla inlägg av dressyrbitchen