Hos sjukgymnasten!

I dag var det äntligen dags för besöket hos sjukgymnasten på Ortho Center Rehab i Göteborg. Som jag har väntat på det här! (Anledningen till att jag ville träffa sjukgymnasten istället för att lägga mig på operationsbordet och frisera höftlederna är att jag inte tror att det är lederna som är själva problemet.) Jag fick träffa Johan som verkligen lyssnade in vad jag hade att berätta och han tittade dessutom på ultraljudsbilderna jag hade med mig, vilket läkaren knappt gjorde förra gången. Han plockade också fram röntgenbilderna så att vi kunde titta på dem tillsammans och efter det så kände han noga igenom såväl leder som muskler på mig. Han höll med om att jag var väldigt spänd i mina adduktorer, framför allt adduktor longus, och han tyckte att jag gjorde helt rätt i att inte låta mig opereras i första hand. Samtidigt så konstaterade han att vi inte riktigt kan veta vad som är hönan och vad som är ägget, men att det är bättre att börja med sjukgymnastik istället för en operation. Så jäkla najs! Jag visste väl att jag tänkte rätt!

Om 14 dagar skall jag tillbaka, då med träningskläder på, för att få hjälp med olika övningar som jag skall göra för att stärka adduktorernas antagonister. Ett gummiband och en pilatesboll är allt jag kommer behöva fortsättningsvis, och det låter bra eftersom det inte finns tid i dagsläget för att gå på gym. Inför nästa besök skall jag göra två olika stretchövningar flera gånger om dagen så att vi kan utvärdera hur stretching fungerar på mina muskler. Det optimala är om jag kan stretcha en gång i timman, men så mycket lär det inte bli om jag känner mig själv. I vart fall konstaterade Johan att det inte räcker att stretcha en gång om dagen, för då kan det i princip kvitta. Så från och med i morgon så får jag börja jobba i tights…

Förutom stretchövningar så är massage alltid ett bra komplement och nu är jag extra glad för att den massageapparat som maken beställde på nätet kom i går. Den kommer att få gå många timmar framöver! 😀

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen