Fundersam.

I fredags fick Mackan tyvärr vila eftersom dottern hade fyllt år och vi skulle fira henne hemma hos oss med middag, tårta och presenter. Tänkte att det inte skulle göra något med en vilodag för Mackan eftersom det aldrig har gjort det förr. Han har ju alltid varit hur cool som helst – även om han har haft en veckas vila. Som t ex när han hade haft inflammationen i halskotpelaren, då hade jag endast promenerat med honom i sex månader och satt därefter upp och red rakt ut på grusvägen. Inga som helst problem.

I går när jag skulle rida så fick jag reda på att de hade vattnat manegen under flera timmar både torsdagen och fredagen, men jag valde ändå att rida i paddocken eftersom man får passa på när vädret tillåter. När jag kom ut så var det redan en ryttare där som travade och galopperade men Mackan verkade inte alls bry sig om det, så jag satt upp. Direkt när jag kom upp så taggade han till – eller var det jag som taggade till honom? Börjar faktiskt tro det. Trots att jag vet hur bussig han är så kan jag få fjärilar i magen eftersom jag numera inte vet vad han skall hitta på och det lär han ju känna av direkt. Kan man köpa valium på Apoteket? 😉 Till mig alltså.

Jag hann väl trava ca 15 meter i paddocken innan Mackan började fjanta sig. För att ta det säkra före det osäkra så styrde jag kosan mot manegen och på vägen dit så fick jag jobba för att hålla honom på mattan. Väl inne i manegen så blev det ett par tvära kast innan vi började trava på spåret och de stora volterna. Jag lät honom trava på utan att egentligen göra något – allt för att han skulle få utlopp för all energi. När han travade avslappnat så testade jag att fatta galopp men då studsade han och kastade sig igen. Jag fattade ingenting. Vänstergaloppen fungerade rätt så bra (bortsett från att han kom i korsgalopp rätt vad det var) och där kunde jag låta honom galoppera lite mer. I högergaloppen var han väldigt tydlig med att han inte var villig att galoppera och där ramlade han också in mot mitten. Istället för att galoppera i det läget så började jag arbeta med rakriktning istället. In på volten och försöka få honom att spåra, göra volten större genom att flytta ut honom, öppna i skritt, skänkelvikningar mm. När han kändes bättre så testade jag på nytt att fatta galopp och då gick det bättre. Gjorde några fattningar från trav och några från skritt, men galopperade inte några längre sträckor eftersom jag ville att vi skulle avsluta ”på topp”. Mina misstankar om att han faktiskt har ont någonstans kvarstår, och mest troligt är det då något som påverkar honom i högergaloppen. Kan vara någon muskel i och med att det släpper när han har blivit varm och fått mjuka upp sig. Jag funderar eventuellt på att ta ut kiropraktor Magnus Lindén som också jobbar på Husaby hästklinik emellanåt. Allt för min häst.

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen