Klappar mig själv på axeln!

I dag är jag så himla nöjd! Arbetet i manegen härom kvällen gjorde susen och i dag hade jag en Mackan som var mer lösgjord och liksidig än på länge – trots att jag red i paddocken. Började som vanligt och arbetade mycket skritt samtidigt som ett par stallkamrater travade och galopperade runt och Mackan brydde sig knappt alls, vilket var himla skönt. På så vis märkte jag att jag också kunde slappna av och fokusera mer på mig och min häst än på omgivningen. Både traven och galoppen fungerade bra och det blev många övergångar och mycket lösgörande arbete. Det var sååååå roligt! Mackan fortsatte att vara i min bubbla även när de andra lämnade paddocken och det kändes också himla bra. Äntligen känns det riktigt hoppfullt igen och jag ser fram emot programridningen nästa helg. Tre bra saker jag har gjort i dag:

Jag jagade bort fjärilarna i magen och red ute.
Jag är supernöjd med att jag har lyssnat av min häst, anpassat övningarna och ridit igenom honom så att han känns fin igen (utan hjälp av någon annan).
Knep igen när jag egentligen hade lust att käfta emot. 😉

I vårt stall har vi en riktig besservisser. OK, jag medger att jag har en släng av det också men samtidigt så kanske jag grundar mina åsikter på studier och forskning och inte enbart tyckande. Härom dagen fick jag rekommendationen av fröken Bästvetande att jag skulle rida förvänd galopp och skänkelvikningar eftersom det var bra. Tack för rådet, men jag tror inte att förvänd galopp hade hjälp mig alls i det läget jag var då. I går kommenterade fröken Bästvetande att en viss ryttare minsann var hoppryttare och inte dressyrryttare (trots att vederbörande rider MsvB)… Jag blir så trött. Fick också rekommendationen av en annan (ung) ryttare att jag kanske skulle testa att rida Mackan på graman. Varför då??? I det läget är jag nöjd med att jag biter ihop och går vidare i livet.

Faktum är att jag har kommit på att mitt skrivande här beror nog på att hemma är det ingen som har intresse av att lyssna, vilket jag på sätt och vis kan förstå. Som i går t ex när jag kom hem och var överlycklig över att det hade gått så bra att rida: ”Fasen vad bra det gick i dag!” ”Jaha….” I dagsläget saknar jag någon att prata med, att bolla tankar och idéer med, att utbyta erfarenheter med. Att bo med två musslor är ingen för en pratglad bitch. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen