Det går upp och det går ner.

Nu börjar det närma sig tävlingsdebut för den här säsongen och jag kan erkänna att det är med skräckblandad förtjusning. För tillfället får jag jobba ovanligt mycket med rakriktning och spårning – framför allt i höger varv. Med andra ord är min häst inte riktigt sig själv. Så motigt och tjafsigt som det är nu kan jag inte minnas när det var senast så därför har jag bestämt mig för att åka till Stefan Andreasson och be honom titta på Mackan. Mest troligt hittar han säkert både det ena och det andra, men han har hjälpt våra hästar så många gånger tidigare så jag har stor förhoppning om att han kan hjälpa Mackan även den här gången. På senaste tiden har Mackan fått massage av Emelie vid några tillfällen och det har hjälpt till viss del, men inte fullt ut. Om Stefan inte hittar något som kan förklara Mackans svårigheter (och då även mina) så får jag väl boka ett besök hos veterinär. Dock tror jag att problemet är muskulärt och då är det tyvärr inte många veterinärer som kan råda bot på det.

I går red Jossan och hon kände precis samma sak som jag: Mackan vill inte alls böja igenom i högervarvet på volterna, och om man inte stöttar upp honom ordentligt med yttertygeln och innerskänkel (aningens längre bak) så välter han inåt mitten, ungefär som i en sväng med motorcykel. Efter mycket lösgörande och rakriktnande arbete så släpper det och blir lite bättre, men dagen efter är det precis samma sak igen och nu tycker jag att det har varit så lite för länge för att bara vara något som går att ”rida bort”. När jag longerar så går han superfint i vänster varv men så fort jag byter till höger så vill han helst inte gå framåt utan vänder sig då rakt mot mig och byter varv. Ett tvärkast alltså! I vänster varv kan jag växla mellan att ta in honom på mindre volter och låta honom gå på rakt spår, men inte i höger varv. Där funkar det inte alls. Märkligt.

I natt drömde jag dessutom att Mackan tappade hela hoven på väg till ridhuset! Så fruktansvärt hemskt! Jag blev alldeles förtvivlad och när jag skulle ringa till veterinären så fanns det INGEN telefon som fungerade, alla bara gick sönder när jag skulle ringa och allt gick bara helt fel. Så typiskt att drömmarna sätter igång när jag funderar på om något är fel. Fördelen med nattens dröm är att verklighetens problem bleknar. Ha en bra dag! 🙂

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen