Träning för Isabel.

Dagarna går fort och snart är det dags för semester. Det skall bli så skönt! Trots att jag arbetar extra på Sommarskolan 14 dagar så blir det nog ändå 6 veckors sammanhängande ledighet med möjlighet att göra lite av varje. Men innan dess så är det dags för några intensiva jobbveckor med betygsättning och resa till Stockholm med våra nior.

Den här jobbveckan har också varit intensiv men jag har ändå fokuserat på att hinna med stallet precis som vanligt. I måndags började jag rida i paddocken men förflyttade mig till manegen i och med att jag irriterade mig på en annan ryttare som ”går på” sin häst lite väl mycket med sitt ridspö. Att dra ihop hästen och banka på den med skänklarna samtidigt som man piskar den ser inte trevligt ut. Att dra ihop hästen och piska på den så att den börjar rygga och fortsätta piska den när den ryggar ser inte heller trevligt ut. Hästen måste vara alldeles förvirrad. Vad vill hon egentligen? Hästen går ju framåt och verkar göra så gott den kan. Hur som helst ser det inte ut som om någon av dem tycker att det är särskilt roligt. Eftersom jag vill att Mackan skall tycka arbetet är roligt och att jag erbjuder intressant arbete så att han vill befinna sig i samma bubbla som jag så lämnade jag paddocken. I min iver över att lyckas med ridpasset så var jag lite överambitiös och gjorde lite av varje istället för att fokusera på några få moment. Följden blev väl att inget blev direkt bra… men kul hade vi. 😉

Vis av måndagens ridpass så valde jag på tisdagen att fokusera på några få moment som till exempel övergångar och skänkelvikningar, vilket medförde att kvalitén i ridningen blev mycket bättre. Tur att jag lär mig någonting av mina misstag. 😉

I onsdags var det vila för Mackan och övertid på jobbet för min del. 11 timmars arbete med endast 20 minuters rast… Kanske inte att rekommendera, men så fick det bli. Elevernas arbete skall bedömas och betygen skall sättas.

I dag, torsdag, så var det dags för träning igen och då det var hoppning i paddocken så tränade jag inomhus i värmen. Som vanligt så hade jag gott om tid när jag kom till stallet men fick ont om tid till framridningen. Så typiskt. Jag började med att glatt berätta för Isabel att Mackan har känts mycket bättre i båda varven det sista och att jag knappt alls har behövt jobba för vändande hjälper. Och vad händer? Givetvis höll jag på att rida rakt in i sargen flera gånger… Så typiskt. Jag fick rida förvänd sluta i skritt – trav för att få in ytterbogen och det fungerade bra. Som vanligt var det nog övergångarna som räddade mig och som gjorde att jag så småningom fick en häst som spårade, var i balans och bjöd framåt. Så typiskt att den känslan skall infinna sig precis när det är dags att avsluta träningen – när det är som roligast. Fast å andra sidan skall man ju vara glad över att känslan infinner sig över huvud taget. Målsättningen är att komma till en lösgjord häst mycket tidigare, så som det var i höstas, men det tar nog lite tid innan vi är där igen. Nu skall vi dessutom fokusera på att bygga upp styrkan efter vårens icke-fungerande period.

På söndag skall jag rida en LA:3, men efter det blir det nog mest fokus på träning ett tag. Förhoppningsvis är vi på G igen i slutet av sommaren. 😀

Här hade jag tänkt att lägga en bild, men eftersom jag är så himla dåligt på att komma ihåg att använda kameran så blev det ingen bild. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen