Härlig uteritt!

Veckan som har gått har varit rätt kompakt i och med att alla omdömen i skolan skall skrivas och publiceras samtidigt som den vanliga verksamheten pågår. Varje ”ledig” stund har fått gå till att dubbelkolla omdömen så att de blir rätt. Det finns typ ingen tid avsatt alls för att göra allt det administrativa som skall göras parallellt med undervisningen och tyvärr är det planeringen inför nästa läsårs arbetsområden som blir lidande. Lösningen? Ja, kanske att inte ha häst och arbeta större delen av dygnet, men det har jag ingen lust med. Så i dag, lördag, blir det till att sitta och arbeta med omdömen (som skulle publicerats före skolavslutningen som var i torsdags). Bättre sent än aldrig? Istället för semester väntar två veckor på Sommarskolan där jag och mina kollegor skall försöka stötta elever i år 9 som inte har fått betyg, och förhoppningsvis kan vi godkänna någon eller några av dem så att de har en möjlighet att komma in på en nationell gymnasielinje. Det brukar vara roliga och givande veckor, så det ser jag fram emot. 🙂

I måndags och tisdags red jag som vanligt, det vill säga en dag ute med klättring och en dag med lösgörande arbete. I onsdags fick Mackan vila i och med att jag skulle på styrelsemöte med ridklubben. I torsdags hade vi skolavslutning på kvällen och då fick Jossan ta stallet och rida Mackan. I går hade Jossan hand om Mackans boxgranne och då passade vi på att rida ut tillsammans. Jossan har provat att skritta ut på egen hand på den hästen, men hon har inte lyckats komma så långt eftersom han sätter sig på tvären och testar henne rejält. Fast å andra sidan så har den hästen inte varit utanför gårdsplanen särskilt många gånger sedan den kom för två år sedan så det kanske inte är så konstigt att den inte vill gå iväg på egen hand…

Tanken var att jag skulle visa Jossan lite olika vägar som hon kan rida så det blev en högst varierad ridtur i alla tre gångarter. Kul! Vi hittade en stig som gick rakt in i skogen som vi kunde gå på tack vare att det är rätt torrt i marken för tillfället. Jag har testat den stigen tidigare men då har Mackans hovar sjunkit ner långt i det sumpiga underlaget och då har jag valt att vända om. Stigen bjöd på både rötter, stubbar, bergnallar och slät stig så det var riktigt bra träning för hästarna. Boxgrannen snubblade ett antal gånger, men det har ju sin förklaring. 😉 Det var supermysigt i skogen! Det var dessutom otroligt vackert när solstrålarna nådde markens mörkgröna mossa efter att de först hade silats genom granarnas grenar, och all energi sådana tillfällen ger är helt fantastiskt.

Hästarna tyckte att det var riktigt roligt att galoppera på småvägarna och boxgrannen  bockade med Jossan ett antal gånger. Som tur är har hon bra balans och är relativt orädd. 🙂 Vid ett tillfälle fick Mackan extra eld i baken och höll på att galoppera sidvärts ner ni diket, och då trodde jag att Jossan hade åkt av sin häst bakom mig och Mackan, men det hade hon inte – men det hade varit nära! Hennes känsla var att hästen bockade för att han tyckte att det var så kul och inte att han ville ha av henne, vilket är bra. Det lär bli fler tillfällen för Mackans boxgranne att komma ut i naturen, för Jossans kommentar när vi var i skogen var ”det HÄR har jag saknat” och det kan jag förstå. ❤

(Lånad bild)

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen