Att hitta ett passande bett – går det?

Jag vet inte hur många timmar jag har suttit och hängt vid datorn, pratat med personal i ridsportbutiker eller pratat med ”experter” för att kunna hitta ett bett som min häst trivs med. Det verkar nämligen vara en omöjlighet. Jag köpte Mackan i mars -07, strax före hans 2-års dag. Ganska så tidigt upptäckte jag att han hade hyss för sig med tungan, för en dag stod han med huvudet ut från öppningen i boxdörren och gapade och höll på med tungan så att saliven rann ner på stallgången så att det blev alldeles blött. Min första tanke var ”hjälp, han har fått foderstrupsförstoppning”, men tack och lov så var det inte det. Jag ringde uppfödaren för att kolla om han brukade göra samma sak hemma, men hon hade aldrig sett honom göra så. Märkligt.

Åren har gått och Mackan har fortsatt sitt jox med tungan, både på stallgången och vid arbete, och jag blir inte klok på vad det beror på. Han har fått sina tänder kollade 1-2 gånger per år sedan har var tre år gammal och han är kollad av veterinärer, kiropraktorer och terapeuter av olika slag. Så det här med att om hästen gapar eller håller på med tungan måste bero på att hästen har ont tror jag inte riktigt på. Inte det med att om hästen trivs med bettet så skummar den i munnen, för om det hade stämt så hade Mackan verkligen trivts med samtliga bett eftersom det ser ut som om han har stoppat mulen i en gräddbunke – fast oftast bara på vänster sida. 😉

Jag tror att en del tänker att min häst säkert har ont, eller att jag rider med väldigt hård hand, men så är inte fallet. Min förra häst var oerhört känslig i munnen och då fick jag verkligen fokusera på mina händer. Den hästen hade haft problem med en tand redan när jag köpte henne, men hon blev mycket bättre med åren. Mackan har överbett och får hakar mm i sin mun och därför behöver han fixas var 8:e månad, så det bör inte vara problemet. En i stallet tror att han kanske har inre stress, men hur kollar jag det? Han verkar verkligen inte stressad, snarare tvärt om.

Nu har jag börjat rida utan nosgrimma hemma bara för att han skall få en möjlighet att kunna öppna munnen och få plats med både tunga och bett och jag märker ingen skillnad i ridningen om han går med eller utan nosgrimma. Jag tänker att det måste vara skönare för honom att gå utan eftersom det då inte är något som trycker när han gapar. Visst, det ser inte snyggt ut, men så länge det funkar för både mig och honom så är det ok. Jag har fått frågan ”rider du UTAN nosgrimma???” Ja, varför inte? Måste man verkligen ha en nosgrimma när man rider hemma? Om man skulle ställa frågan till folk varför de rider med nosgrimma så vet de flesta förmodligen inte det. Man gör som alla andra… Ungefär som att vissa unga ”hoppryttare” måste ha martingal i alla lägen, eller när folk helklipper sina hästar på vintern även om hästarna knappt arbetas… Man bara gör som alla andra utan att själv tänka efter varför.

Även om jag har hittat ett bett som fungerar och att jag rider utan nosgrimma så fortsätter jag att leta efter det optimala bettet. På tur står ett Baucher som jag har fått låna av en tjej i stallet. Himla käckt när man kan låna istället för att köpa hela tiden, för det blir så dyrt. Undrar hur många tusenlappar jag har lagt på olika bett under åren? Allt från tunna stela till tjocka tredelade – allt utifrån rekommendationer.

Ett axplock:

Det som funkar bäst är Sprengerbettet – tack och lov. För det var RIKTIGT dyrt. 😉

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen